Som hallonmaräng

Så känns den här kjolen.

I början på sommaren såg jag blommiga kjolar och klänningar i olika färger och tyger "överallt". I vanlig ordning så tänkte jag dessutom. - '350kr! Är de inte kloka. Det här kan ju göra själv.'

Och efter lite funderande över tyger och lite segt att komma igång så blev det äntligen av. Nu syns det inte under tröjan, men den är smockad i midjan och som tur var satte jag i ett knytband också. Jag hade inte riktigt förstått hur tung den skulle bli. Den nedersta volangen är 4,4 meter. Tur att man kan rynka och nåla framför tv'n. Nya Barnaby är riktigt bra. Men med tanke på hur många meter som rynkats är det tur att vi fick lite nya tv-kanaler i början på sommaren. Gamle Barnaby har också varit bra att ha.

Uppmärksamma bloggläsare ser att andra volangen är samma tyg som den rosa tunikan i förra inlägget. De andra tygerna kommer också från mamma. Volang tre och fem är egentligen samma rostyg. Det har bara tagit lite olika i trycket. Det blir en härlig effekt tycker jag.

Jag älskar att gå i långa kjolar. Det flyter så härligt runt vaderna. Det borde varit en snurrbild också men det blev ingen. Jag prövade att snurra ett varv och höll på att trilla omkull. Man blir mer yrslig mer åren tror jag allt. Tur att det går att åka berg- och dalbana fortfarande.

Nu är det mycket som ska fixas här hemma. Nästa söndag, den 4 september, har vi den årliga kvartersloppisen. Jag hoppas på att få iväg ett och annat. Som då kan lämna plats fär lite mer tyg och garn och annat trevligt.