Mojebarn

God fortsättning på julen

2011-12-25T23:32:00.002+01:00

Årets dagmamme- och jobbarkompisjulgåva

Nu har alla andra bloggare, tror jag minsann, önskat God Jul. Jag skiljer mig från mängden och önskar idag

God fortsättning på Julen

Julafton igår förflöt lungt och trevligt. Barnen fick uppskattat besök av Tomten och för mycket julklappar, förstås, men var glada för alla och uppskattade dem. Jag fick också trevliga julklappar :-). Idag har vi precis som resten av landet haft riktigt julefrid. Myst runt. Inga måsten och fullt med mat i kylen. Den traditionsenliga juldagspromenaden vågade vi oss ut på innan det började blåsa för mycket. Skönt att röra på sig lite. Men nog hade det varit trevligt om det kunde vara lite mindre fokus på just julafton och man kunde dra ut på det hela lite mer. Smulan frågade om inte Tomten skulle komma med fler julklappar idag. Hon tror stenhårt på Tomten. Hon vet att det ibland är en dagmamma eller någon annan som klär ut sig, men julklapparna kommer från den riktiga Tomten. Det är så härligt att se. Hon har levt alla julförberedelser fullt ut och älskar hela julgrejen. Granen, pyssel (mest hos dagmamman), bakning och pyntning. Allt är magiskt för henne. Kallenina har också varit ganska förväntansfull inför julen. Och pyssligare än vanligt. Mamman gillar.

December har rusat fram med jobb och allt som hör december till. Dansuppvisningar, jobbresor, lucia, julbord, snöstormar, kakbak, julklappsinköp. Nästan ingen tid alls vid symaskinen. En beställd Fornminnetröja. Men av alla de hemsydda julklapparna jag tänk ut blev det inte så mycket.

Men nu är det jullov och ledighet och symaskinerna ropar på mig. Jag ska försöka få med mig Kallenina på lite syning. Det är så isigt och slaskigt att man inte har lust att vara ute och leka i snön i alla fall.

Lite pyssel blev det i alla fall före jul. Det är trots allt bland det mest avslappnande som finns. Att skapa i köket eller med pyssel och sömnad. När det inte är under tidspress.

Redan i sepetember köpte jag och en jobbarkompis glasflaskor med patentkork från flaskoroburkar.se. Och tänk, de blev precis som jag tänkt. Flaskor med hemkokt svart vinbärssaft, fina etiketter och lite pynt. De blev mycket uppskattade.

Hjärtat klappar för en liten bil

2011-11-30T21:20:00.000+01:00

Att vi gillar Folkabubblor i vår familj har framkommit förut här i bloggen.
Så till Fars dag skapade jag ett litet broderi som visar var hjärtat hör hemma.

Annars springer tiden fram. Så är det alltid i jultider. Det är avslutningar, julfester, konserter, julbord, jobb, jobb, pyssel, bakning. Stressigt, men en hel del mys också.

I lördags tog vi en sväng in till Gävle. Min overlock var äntligen färdigservad. Den har varit inne sen i augusti och tyvärr kunde jag inte testa den för strömkabeln var inte med hem och inte skyddshuven. Dålig stil tycker jag.

Sen tyckte vi att lunch på IKEA var en god idé. Men det tyckte hela Gävle och halva Dalarna också. Vi fick mat i oss, men fy vilka köer det var i kassorna och på parkeringen.

I söndags satte vi upp adventsljusstakarna och Smulan var alldeles till sig. Hon tyckte att det blev så fint och mysigt. Julen blev mer påtaglig för henne nu när vi börjat pynta.

Lysa upp mörkret

2011-11-22T23:10:00.000+01:00

Då sitter man på ett hotellrum i huvudstaden igen.

Hela projektgänget var iväg och käkade gott på den turkiska restaurangen Efes, men nu är det snart dags att vila huvudet på kudden. Ett digert schema väntar imorgon. När Smulan fick reda på att jag skulle till Stockholm så undrade hon - VARFÖR då???. Ja, ibland undrar man lite själv.

Igen snö i sikte, vilket ju sett ur resevinkeln är tur, så mörkt är det. Och ruggigt. Jag fryser ofta m halsen och tycker att sjalmodet är toppen. Men många av de snyggaste sjalarna är ruggut dyra. (Ja, ruggut. Det är ett dialektalt uttryck, som ruggit men värre).

I vanlig ordning så tycker jag ju att jag lika gärna kan sy själv. Och det var så kul för den här gången blev det precis som jag tänkt.

Detta är ett riktigt använd det du har bygge. Basen är en halv linnedamastduk, som jag färgade för flera år sedan. Det fanns hål på den och rätt fula fläckar och jag använde den aldrig som duk. Jag fick den efter min mormor, hennes monogram finns på. Jag gillar dessa dukar för om man inte manglar och stärker dem så blir de lite sladdriga och mjuka. Skönt.

Sen grävde jag i spetsburken. Både spetsfjälrilarna och uddspetsen fick jag av en kompis för minst 20 år sedan. Hon hade fått det (och en massa mer) när hon hjälpte en tant att städa ur en lägenhet när tanten flyttade till ålderdomshem. Jag tror att de är från 60-talet.

Den lyser verkligen upp och ingen annan har en likadan sjal som jag och det känns kul.

Julkänsla

2011-11-05T10:46:00.000+01:00

Jag har julkänsla. En skön mysig känsla. Trots att det är grått och varmt (vilket vi är mycket glada för, för här händer det saker på gården. Mer om det en annan gång). Jag sitter här och tar tillvara på känslan. Som alla vet kryddas den ofta av stress och otillräcklighet. Men inte idag.

I veckan pratade jag med mamma och vi tittade på en underbar hemsida, Wendt und Kühn. Sedan jag var liten har julen varit förknippad med dessa underbart söta små grönvingade änglar. Jag har en hel orkester. Så ta en titt i höstmörkret och mys.

Lite uppskattning

2011-10-30T22:47:00.000+01:00

Oj vad tiden går när man har roligt. Eller i alla fall mycket att göra. Det känns som om det blir lite lite sömnad emellanåt.
Därför får jag passa på att visa några sommarbilder som inte hunnits blogga om. Men Blogger bråkar med mig och vill inte ladda upp bilder på ett bra sätt just nu. Någon annan som har haft det problemet? Ja, tänkte väl det. Jag tycker att jag läst ett och annat irriterat inlägg om det. Jag får återkomma med rättvända bilder.

Smulan har fått ärva massor med fin fina kläder av grannflickan. Jag ville gärna visa lite uppskattning och säga tack.

Bland det finaste som finns är en enkel sommarklänning på en liten tjej. Jag har sytt den förut, Smultron på strå. Med smock och enkla knytband. Den här syddes i ett blårutigt tyg med blå blommor, som jag fyndat på en utförsäljning i en affär här i stan. Det är ett bomulltyg med lite tungt fall.

För att göra det hela ändå lite roligare så sydde jag en liten dubbelfodrad kasse att lägga klänningen i. Alla småtejer älskar väskor. Det tyget är också blått, fast med underbara mönstrade nallar. Det tyget kommer från mamma. Som tur är har jag en stooor bit kvar till fler roliga saker. En liten ficka på framsidan blev pricken över i.

Både mottagerskan och hennes föräldrar blev glada. En rolig sak var att de förstod att väskan var hemsydd, men trodde först att klänningen var köpt och att Mojebarn var ett märke som Småfolk eller så. Köpt på ett bra sätt alltså. När mamman fick veta att de var hemsydd blev hon impad och ännu gladare. Verkligen jättekul.

Nu väntar jag bara på att få tillbaks min overlock från service. Jag lämnade in den i augusti och nu börjar jag tycka att det är dags att få tillbaks den. Servad eller inte. Det är en "mellanmodell" som verkar vara svårservad. Men det blir ju inte bättre av den bara står på hyllan hos reparatören....

I år igen

2011-10-02T00:08:00.000+02:00

Jo det blir höst i år igen även om det har varit sommarvärme i flera dagar. Men jag tror att jag se ljuset i tunneln i alla fall. Det har varit dåligt med tid för syning senaste månaden. Min overlock har bråkat med mig och är hos doktorn. Först i Gävle och nu i Stockholm.

Den årliga loppisen tog tid också att få till.

Men det mest överskuggande var nog "Den stora konferensen". Varje år samlas en massa studieadministrationsmänniskor från högskolevärlden och byter erfarenheter med varandra. I år var vi 460 personer allt som allt. Och jag var tillfrågad om att tala på ett av de parallella passen. Så nu har man talat från stora scenen i Folkets hus i Stockholm. Det trodde jag inte när jag var där i första ring och såg en teaterföreställning med Helge Skoog, Philip och Jessica Zandén. Den här gången var det inte lika dramatiskt. Ämnet var framtida processtöd för examenshantering. Men det kändes rätt dramatiskt för mig. I alla fall dagen före. Det gick bra och jag fick de reaktioner som jag hade önskat (och några som jag inte önskade, men som var väntade).

Då var det roligare med loppisen. Det har blivit en årlig tradition att vi har en kvartersloppis första söndagen i september. Vi var med förra året och lika så i år. I år hade Kallenina förberett sig noga. Hon bakade två omgångar äppelmuffins helt själv och dukade upp ett kaffebord. Fikat var jättepoppis, (muffinsarna var verkligen jättegoda) och tog slut rätt snabbt. Uppskattade var också de två stolar som vi hade ställt upp, så kunderna fick vila benen.

Här ser ni mitt eget kulinariska och kreativa bidrag.

När jag och syrran var små bakade mormor alltid en speciell sorts småkakor. De bestod av tre spritsade "kluttar" i ljusrosa, ljusgön och vanlig kakfärg. Vi kallade dem Älsklingskakor. Man skulle äta dem på ett speciellt sätt. Först den vita biten, sen den gröna och sist den rosa. Nu för tiden brukar jag baka dem själv till jul och födelsedagar och andra högtider. Och nu till loppisar.

Jag gjorde små kakor i rosa och ljusblå och la dem i små glasburkar. Sen broderade jag ett gäng monogram och klippte till burkhättor. Visst blev de jättesöta.

Burkarna drog till sig en del uppmärksamhet, och vi sålde ett gäng, men mer för kakorna än för monogrammen. Det hade jag inte trott.

Grannarna var också med på loppisen och vi hade sån tur att Smulan fick en jättestor hög med kläder från deras flicka, som de hade fått kvar. Deras barn varsin kakburk. Så var alla nöjda och glada. Smulan var så glad över alla sina nya fina kläder och provade egenhändigt igenom hela högen.

Som hallonmaräng

2011-08-25T22:55:00.000+02:00

Så känns den här kjolen.

I början på sommaren såg jag blommiga kjolar och klänningar i olika färger och tyger "överallt". I vanlig ordning så tänkte jag dessutom. - '350kr! Är de inte kloka. Det här kan ju göra själv.'

Och efter lite funderande över tyger och lite segt att komma igång så blev det äntligen av. Nu syns det inte under tröjan, men den är smockad i midjan och som tur var satte jag i ett knytband också. Jag hade inte riktigt förstått hur tung den skulle bli. Den nedersta volangen är 4,4 meter. Tur att man kan rynka och nåla framför tv'n. Nya Barnaby är riktigt bra. Men med tanke på hur många meter som rynkats är det tur att vi fick lite nya tv-kanaler i början på sommaren. Gamle Barnaby har också varit bra att ha.

Uppmärksamma bloggläsare ser att andra volangen är samma tyg som den rosa tunikan i förra inlägget. De andra tygerna kommer också från mamma. Volang tre och fem är egentligen samma rostyg. Det har bara tagit lite olika i trycket. Det blir en härlig effekt tycker jag.

Jag älskar att gå i långa kjolar. Det flyter så härligt runt vaderna. Det borde varit en snurrbild också men det blev ingen. Jag prövade att snurra ett varv och höll på att trilla omkull. Man blir mer yrslig mer åren tror jag allt. Tur att det går att åka berg- och dalbana fortfarande.

Nu är det mycket som ska fixas här hemma. Nästa söndag, den 4 september, har vi den årliga kvartersloppisen. Jag hoppas på att få iväg ett och annat. Som då kan lämna plats fär lite mer tyg och garn och annat trevligt.

Sommar är väl bra härligt ändå!

2011-08-09T22:50:00.001+02:00

Semestern är slut och jobbet börjar ta fart. Och inte har man hunnit allt det där man skulle ha hunnit. Sy till exempel. Men på det hela taget är jag rätt nöjd med sommaren. Det har varit tillräckligt varmt och inte regnat hela tiden. Vi har badat och gjort utflykter. Både hallon och svamp har hittat hem till frysen. Det har verkligen kännts att det varit sommar. Och augusti är ju kvar.

Lite sytt har det blivit i alla fall. Jag har ju redan förut skrivit om att jag är galen i tunikor. Jag är hela tiden på jakt efter det perfekta mönstret. Detta mönster kommer från ett av Allt om sömnads vårnummer. Orginalmönstret har delat framstycke, men det kändes inte bra. Det finns en del saker till som ska justeras till nästa gång, men jag är nöjd med denna tunikan och har använt den en hel del.
Tyget är ett härligt rosa mönstrat bommullstyg med provencalkänsla som jag fått av mamma.

Vi avslutade semestern ordentligt med en heldag på Furuviksparken. Sol och värme, lite hav och roliga djur. Smulan red på en häst för första gången i sitt liv och var så stolt över att hon vågade. Bästa djuret var nog orangutangerna. Ingen av oss har sett sådana 'live' förut. Fast de små enveckas-smågrisarna var underbara också.Senftermiddagen tillbringades bland karusellerna, utan köer. Båda ungarna gillar som tur var att åka fort och högt. Furuviks nya berg- och dalbana Rocket var helt ok för att vara en så pass liten park. Men det blev nästa lite väl spännande när de stannade på vägen upp när jag och Kallenina skulle åka. Vi fick vänta tills parkchefen kom och släppte loss oss och sen fick vi gå ner. Men hela familjen var mycket nöjd när vi åkte hem och Smulan somnade innan vi startat bilen.

Tack för länken, kära Mudder. Mycket fint där.

Herr Morot

2011-07-20T00:00:00.000+02:00

Här semestrar vi för fullt. Det är så fullt upp att jag inte orkar blogga på kvällarna. Det har också varit lite skralt med något att visa upp. Jag har flera syprojekt på gång men inget blir klart. Men det kommer väl vad det lider.

Nån som däremot gjort klart ett projekt är Kallenina. Hon har lärt sig virka. Riktigt envis var hon. Först blev det en dockhalsduk och en docksovsäck. Sen var hon trött på att träna på vanliga fastmaskor och gav sig på något roligare istället. Herr Morot. Visst är han söt. Jag är jätteimponerad över hur duktig hon är.

Mest har vi semestrat hemma. Tagit vara på det som finns i närområdet, gärna på cykelavstånd. Några längre turer har det också blivit. Vi har gjort något jag har velat göra länge. Ett besök på en levande fäbod. På Karl Tövåsens fäbod har de frigående kor och kalvar, får, getter, grisar och tjuvaktiga hönor. Jättekul för ungarna och jätteintressant att se hur de arbetade. Vi fikade där och en höna var framme och stal Smulans kaka. Tio minuter senare stal samma höna en kaka från en liten pojke. Tyvärr hade de inget färdigt smör, det höll på och tvättades när vi var där, men jag köpte fäbodost. Gott! En blandning av halloumi och fetaost. Jag skulle gärna gå en fäbodkurs :-).
Sen blev det ett kallt dopp i Siljan och så glass på långbryggan i Rättvik.

Min mamma var här och hälsade på och vi tog en tur med Kallenina till Mora och tittade på Ovansiljans Qviltförenings utställning. Det var mycket inspirerande. Massor av jättefina kviltar. Medans mamma var här så fick vi möjlighet att gå på Harry Potter och dödsrelikerna del 2, redan den 13 juli. Den var braaaa! Och jag är så glad att jag har boken kvar. Då kommer det antagligen att komma fram ännu fler nyanser i berättelsen.

Smulan ville absolut åka till simhallen, men förra veckan var det Dalecarlia Cup här i stan, med massor av fotbollsungdomar. Så vi åkte till simhallen i Falun i stället. Eller rättare sagt utebadet där. Det var jättetrevligt. De hade nya vattenrutschbanor och både Smulan och Kallenina var mycket nöjda. Sen tog vi en tur förbi Falu gruva och tittade och åkte traktortåg runt Stora stöten.

Under belägring

2011-07-01T23:58:00.001+02:00

Min stad är under belägring. 42.000 + festivalbesökare har intagit staden. Av dem är det minst 30.000 som campar på festivalcampingen.Stan har fördubblat sitt invånarantal.

Att gå på festival och lyssna på musik och ta en öl kan ju vara trevligt. Men hur man kan utsätta sig för campingen är för mig en gåta.

Igår cyklade vi ner på stan för att ungarna skulle få lite festivalkänsla på Barnens Peace & Love. Turen gick förbi festivalcampingen. -Varför är det så många tält?, undrade Smulan. En högst berättigad fråga kan man tycka. Barnen undrade också varför det luktade så konstigt där...Många hade tagit sin tillflykt till varje tänkbar gräsplätt i området. Det låg folk och sov överallt.

Nere i centrum kryllade det av folk. Det är lite som att vara utomlands, med alla sommarklädda turister, fast hemma. Medans vi var där så satte musiken igång. Kallenina tycke att det var hög volym.... Annars hör vi så bra här hemma att det är svårt att höra TV'n när altandörrarna är öppna, fem kilometer från stan. Imorgon ska Bob Dylan spela på största scenen. Då får vi sitta ute och lyssna lite med ett glas vin.

Det som är synd är att det med så många människor (varav de flesta inte är helt nyktra), så blir det en del otrevligheter. Misshandel, stölder och våltäkter. En mycket otäck händelse inträffade idag. En flicka från Borlänge hittades mördad i ett litet skogsområde där Smulan ofta är med dagmammorna och leker. Det är inte säkert att det har med festivalen att göra, men otroligt otäckt är det. Jag tänkter på flickans föräldrar och tänker på vad som skulle kunna hända med mina tjejer. Hoppas de löser det snart.

Limited edition

2011-06-28T23:55:00.001+02:00

Det har bara varit jobb och åter jobb de senaste veckorna för att få saker och ting i ordning inför semestern. Så vad passar bättre än ett jobbrelaterat inlägg.

Halva min arbetstid läggs på högskoleadministration på nationell nivå. En och annan bloggläsare har kanske varit i kontakt med Ladok? Nu så har nationella Ladok fått en ny logga och vad gör man då? Jo, man stygnsätter den och sätter den på en tröja. Fast jag fick hjälp av maken med själva stygnsättningen.

Jag hade den på mig på ett projektmöte i Stockholmstrakten. De andra var lite avis och undrade hur jag hade lyckats få en tröja med nya loggan?

- Har du gjort den själv? Nähä! Åååh.

Midsommar firades i vanlig ordning i Moje, små klossorna (grodor på gangsmål) runt midsommarstången vid Minnesstugan i Gagnef. Tjejerna dansade och hade jättekul. Fast Smulan blev väldigt förlägen när en engelsk farbror (han var säkert 25..) resolut tog henne i handen och gick runt ett enerissnår. I år trotsade vi dessutom eventuellt regn och alla funderingar på att vara praktiskt. Sommarklänning på alla tjejerna. Ingen sydd av mig dock.

Nu är midsommar över och semestern har precis rullat igång. Nu hoppas jag på härligt väder (det har ju börjat rätt bra), mycket slappa, lite trevliga utflykter med familjen och så förstås lite mer tid vid symaskinen.

Syrener

2011-06-08T23:53:00.001+02:00

Att man kan kandera syrenblommor har jag vetat sen jag var liten. Mamma köpte sådana och kanderade violer i Köpenhamn och så hade vi dem på tårtor och sånt.

För några år sendan läste jag om syrensaft och blev sugen på att pröva, men vi har inte haft en tillräckligt stor syrenhäck. Men i år så tog jag tag i saken och frågade en kompis om jag fick ta från hennes stora syrenhäck.

Jag hittade ett recept hos Söta saker. Det är ganska lika tillverkning av flädersaft. Efter tre dagar i kylen var den klar och hälldes upp på flaskor. Den fick klart godkänt av maken. Fräsch och uppfriskande. Sen hade den ju en väldigt trevligt rosa färg.

Det blev en test av syren till. Syrensocker. Man blandar helt enkelt syrenblommor i strösocker. Sen doftar det underbart. Det blir mysigt att ta fram och sniffa på i vinter och strö över en efterrätt till exempel.

Hur blev det nu då?

2011-06-02T23:14:00.000+02:00

Kallenina ville ha en klänning i samma stil som min lila klänning från i höstas. Men jag har inte haft något riktigt bra mönster. Men så kom vi överens om ett tunikamönster från Sömnadsmagasinet nr 11 2010. Det fanns inte få mycket lilarutigt tyg kvar så hon fick välja bland andra tyger. Det blev två blommiga tyger, ganska lika de tyg som användes till modellen i tidningen.

Bandkantningen i halslinningen och sprundet är samma tyg som nederdelen av kjolen. Jag tyckte att en svagt rosa glasknapp passade jättebra.

En liten uddspets i sömmen mellan de två tygerna blev pricken över i-et.

Vad Kallenina tyckte?
-'Är det mitt nya nattlinne?'
-'Nej, det är klänningen vi bestämde om tillsammans'.
-'Jaha............'

Det var inte vad hon hade tänkt sig och inte vad hon ville ha. Undra vad jag ska göra med den?
Synd för jag hade gärna haft en likadan själv. Men nu finns det inte tillräckligt med sånt tyg. Men det finns ju annat tyg. Massor av annat tyg. Och snart ska jag ha lite tid över att sätta igång med det.

Det har varit ett par riktigt hektiska veckor. Förra veckan var det två dagar i Eskilstuna med föredrag för 70 personer. Det var lite spännande, men det gick bra.
Den här veckan var jag ner till Lund en vända på möten. Det tar sex och en halv timme att åka tåg dit. Om inte tåget blir försenat. Och det blev det ju så klart..........
I tisdags eftermiddags satt jag fast på ett strömlöst X2000 i två och en halv timme. Något ljushuvud hade tydligen grävt av en kabel i Alvesta och gjort hela sträckan mellan Hässleholm och Nässjö strömlöst. Och mitt i det satt vi. Det var 25 grader ute och solen gassade. Ingen luftkonditionering och inga toaletter. Men de öppnade i alla fall några dörrar och bjöd på läsk. När de tillslut fick fart på stömmen så hade de precis skickat bussar för att evakuera oss.
Nu så behövdes inte det, men när vi väl kom till Mjölby hade sista tåget hem gått för flera timmar sen. Så jag fick följa med till Stockholm och sova på hotell där. När vi väl rullade in i Stockholm var tåget mer än tre och en helv timme försenat. Då jag urtrött ner i sängen i den lilla fönsterlösa kojen. Färden hem fortsatte på onsdag morgon. Åh, vad skönt det var att äntligen komma hem. Och nu är det ledigt i hela fem dagar.
Idag har jag pillat med några UFO'n och rensat i trädgården i solen. Härligt.

Små tassar

2011-05-17T23:13:00.000+02:00

Det blev sommar, ett tag, men det ordnade upp sig och blev kallt och regnigt igen.

Men när det var så där varmt fick jag lite panik för att Smulan inte har tillräckligt med sommarkläder. Jag klippte till dem samtidigt som den blå tunikan med tassärmar. Nu fick jag motivationen att sy klart dem.

De fick puffärmsresår presic som Strawberry Shortcake-tunikan. Dessa är dessutom längre än den. Lite mer klänning.

Den här med gula ärmar är till Smulan.

Och den här med blå ärmar är en födelsedagspresent till Smulans bästa vän. Hoppas hon blir glad. Hon gillade verkligen den klänning hon fick förra året.

Jag har en tunika på gång till Kallenina. När jag satt och nålade fast ett kantband så kom Smulan.

-Vad är det?

-En klänning!

-Till mig???

-Nej, den är till storasyster.

Hon smiter in i tvättstugan och kommer tillbaks med ett tyg med rosor. (jag förvarar en del tyg i tvätt-/pysselstugan, det är fullt överallt annars.)

- Jag vill ha det här!

Tänk vad behändigt. Gå och hämta en tygbit och mamma syr. Jag ska bara bli klar med Kalleninas klänning först.

Hello!

2011-05-09T22:37:00.000+02:00

Smulan är liksom så många små och stora tjejer en stor fan av Hello Kitty. Vad är det med den figuren? Jo, formen och det stora huvudet förstås. Kanske den massiva exponeringen är en bidragande orsak.

Ja ja, jag försöker att inte dränka mina barn i rosa och gulliga figurer. Men lite kan de ju få som de så gärna vill.

Men med en liten twist så klart. Maken gillar att stygnsätta och vi har tillsammans stygsatt den lilla katten förut. Den här gången blev det en applikation. Smulan fick välja en bild och färg på klänningen. Det här är det första testet på en färdig tröja och jag misstänker att det kommer att bli fler. Tröjan skulle vara på idag och de andra flickorna hos dagmamman blev mäkta imponerade.

Det som ser ut som fläckar är spraylim som man måste ha för att få tyget att hålla sig på plats. Men det går bort i tvätten. Den fick inte hamna i tvätten före användning idag.

Lite verkstad??

2011-05-06T20:50:00.000+02:00

Ibland händer inte så mycket här. Jag tänkte visa vad det beror på. Detta är vad jag ägnar många av mina dagar åt.

Jepp, jag är en datanörd.

För den som händelsevis undrar så är det en Informationsmodell av processen Praktikplatser och den och andra modeller och processer har jag ägnat de senaste tre dagarna, Tillsammans med 15 av mina kollegor från norr till söder i vårt avlånga land åker jag iväg flera gånger i månaden och beskriver processer som styr den högre utbildningen i Sverige.

Knäppt? Det kan många tycka, men vi har faktiskt roligt också. Det är utmanande och givande och så trivs vi jättebra ihop.Det är hårt arbete, djupt allvar och gapskratt om vart annat.

Speciellt glamoröst är det då inte med tjänsteresor. Tidigt upp och iväg med tåg, jobb långt inpå kvällarna. Mycket tid borta från familjen, och symaskinen.
Men nu är det helg och vår, en bra kombination.

Trevlig helg på er allihop.

Samma visa varje år

2011-04-27T23:31:00.000+02:00

Det är dags att deklarera. Fast i år är jag ute i god tid. Men bordet är så fullbelamrat av papper (tog och började städa bland gamla räkningar också) att symaskinen inte får plats just nu.

Men snart är den lilla otäckingen inlämnad och alla räkningarna som legat i en stor hög sitter i sina pärmar. Då ska jag sy, jippi.

Använd det du har - fjärde veckan - joho då

2011-04-21T22:21:00.000+02:00

Nu har det nästan gått en månad, men det blev faktiskt en sak till sydd i mars till utmaningen, jag har bara inte hunnit blogga om det.

Det är inget tjusigt utan väldigt basic.
Smulan fyllde tre år i mitten på mars och då var det dags för henne att flytta ur spjälsängen. Jag läste i Vi föräldrar att det faktiskt är bra för barn att ligga i spjälsäng tills de vuxit ur den på längden. Det trånga, ombonade utrymmet ger trygghet, även för ett lite större barn. Men nu är hon för stor för den. Fast det var inte bara att ta vilken större säng som helst. Den måste passa på samma ställe som spjälsängen stod, mellan två dörrar. Hon kan inte få ett eget rum än. Förhoppningsvis inom en inte allför lång tidsrymd, men inte nu.

Så maken åkte upp till stugan i Moje och hämtade den säng som både hon och Kallenina sovit i däruppe. Och inte bara de, utan också farmor när hon var liten flicka.
Det är en underbar liten utdragbar säng från 40-talet, med ett charmigt, naivt schablontryck på fotgaveln.

Fast vi tyckte att Smulan skulle ha en ny tjock madrass i alla fall och en sådan införskaffades. Inte är väl en ny madrass fusk heller? Men den behövde ett madrassöverdrag. Och det är madrassöverdraget som är mitt sista bidrag i Marsutmaningen. Det går åt en del tyg, men jag hade en stor bit härligt stormönstrat tyg som jag köpte på IKEA för flera år sedan. Det är samma som i dagisväskan. Och det finns mer tyg kvar ändå....

Smulan älskar sin nya säng och är så stolt och stor. De första mornarna bäddade hon den till och med. Helt på eget initiativ.

En riktigt glad påsk önskar jag er alla!

Använd det du har - tredje veckan - men var tog tiden vägen?

2011-04-11T23:06:00.001+02:00

Ja, det kom lite sjukdom, semester och jobb emellan. Som för de flesta andra bloggare. Men innan hade jag faktiskt sytt till utmaningen.

Jag behövde inte gräva djupt i tygförrådet för denna tunika. Den är sydd i ett färgat gamlat lakan och ärmarna är ett tygängeltyg med kattassar. Mönstret är samma som Strawberry Shortcake-tunikan, men det blev ingen resår i ärmarna den här gången och så blev den lite längre.

Ärmarnas mönster tog jag upp i fållen som består av små katter.

Den vanliga väderprognosen kan berätta att våren kommit till Dalarna. Igår var vi ute hela dagen och grejade i trädgården. Vi till och med hämtade hem hamburgare och satt på trappen och åt till ungarnas förtjusning. Det var det tidigaste jag någonsin börjat jobba i trädgården. Men det var en sån skön dag att vi aldrig ville gå in.
Det är inte klokt vad fort det går mellan vinter och vår. Exstra stor bli skillnaden när man åker till fjällen på vårkanten.

Förrförra veckan var vi upp till Sälen. En jättehärlig vecka. Den började lite blåsigt, men sen kom solen. Hela familjen fick ordentligt med färg. Sista dagen hade vi 5 cm nysnö, mysigt. Kallenina åkte och åkte. Ut i backen först på morgonen och sist in. Det har sina fördelar med att bo mitt i backen. Hon är till och med så tuff att hon gärna åker helt själv i sittliften upp på toppen.

Smulan gillade verkligen att åka skidor. Bäst var att hälsa på snögubbarna i Lindvallen och trollen i Hundfjället. Och att åka lift. Hon åkte både soffa, ankstjärt (ankarlift) och så knapplift. Redan första dagen, tredje åket, skulle hon åka själv i liften istället för med pappa. Vid första försöket stöp hon i backen efter några meter. Men när vi kom ner igen så hade hon fattat hur det skulle göras och åkte hela liften helt själv. Efter nån timme kunde hon nästan släppa den själv också. Tuff smula det där.
Ett besök på äventyrsbadet i Experium hann vi givetvis med också.

Använd det du har - andra veckan

2011-03-15T22:29:00.000+01:00

Den här gången var det ett UFO som blev veckans pyssel. Jag sydde ju en klänning till mig själv i Containerstil och gillade modellen. Så jag bestämde mig för att sy en till. Den här gången blev det bara ett tyg, lite tunnare. Ett svart med smala blomsterränder. Även det från en tygängel och har tillbingar rätt långt tid i tygskåpet.

Knäppningen var en utmaning. Orginalklänningen har ett virkat bröstparti med virkade knappar, men jag har ett i tyg och knäppningen blev knepigar. Det slutade med "Norge-spännen". De inköptes redan i februari, så jag har inte fuskat.

Kallenina vill också ha en, och jag letar efter ett mönster i hennes storlek.

Använd det du har - första veckan

2011-03-07T22:28:00.000+01:00

Jag hade tänkt att gå ut hårt med Använd det du har-utmaningen, men ett migränanfall och lite annan huvudvärk kom emellan. Det är sååå tråkigt att inte orka göra allt man vill.

Men lite pyssel har det blivit i alla fall. I helgen gjorde jag och tjejerna askar. Jag är tokig i lådor, askar, påsar, korgar. Ja, all förvaring helt enkelt. Det är nog så att jag tror att jag ska bli mer organiserad desto mer lådor jag har. Försöka kan man ju alltid.

Hos Kreativ och Impulsiv hittade jag en trevlig tutorial för att egenhändigt tillverka askar av kartong. Och kartonger har man ju liggande. De kan ju komma till användning. Jag skar upp bitar och Kallenina tejpade. Smulan tejpade också. Sen fick de välja tyger ur en av alla tyglådor. Det blev två tyger ur samma serie - Sim- och strandnallar. Att stryka på limstift var en uppgift som passade en treåring. Att sen släta ut tyget var spännande. Håltången var utmärkt att göra hål för de vita knytbanden. Kallenina blev mycket nöjd med sin och jag och Smulan blev nöjd med Smulans. Jag ska nog göra en, två, tre... till mig själv.

Lådan innuti.

Använd det du har utmaning 2011

2011-03-01T21:16:00.000+01:00

Nu kör vi igen.
Det är dags för Använd det du har-utmaningen som Beas barnsligheter drar igång för sjätte gången. Det är tredje gången jag är med själv.

Under hela mars får man bara sy och pyssla med det man redan har, och det är en välbehövlig utmaning. För material är de ju inte direkt brist på hemma i skåp och lådor och kassar och kartonger och på bänkar och under sängen.

Reglerna är som följer:

1. Vi använder enbart material vi har hemma (sytråd är det dispens på)

2. Vi försöker pyssla undan en sak varje vecka under marsmånad.

3. Vi väljer själva om vi kan tänka oss att lotta ut något/några saker av det vi gjort på vår blogg mot att de tävlande tipsar om det utlottade hantverket på sin blogg. (Valfritt)

4. Vi lägger upp "Använd det du har" loggan på vår blogg så vi lätt ser vilka våra medpysslerskor är.

5. Meddela ditt deltagande till http://beasbarnslikheter.blogspot.com/

Där läggs det ut länkar till varje deltagare så man kan följa sina medpysslerskors projekt för tips, peppning och inspiration!

Oavsett om du väljer att bli medpysslerska i utmaningen eller inte, så blir vi jätteglada om du skulle vilja tipsa om "Använd det du har" på din blogg och bifoga ovanstående logotype i din blogg.

Jag ska i alla fall göra mitt bästa för att minska "lagret" lite och ha kul samtidigt,

Sommar? Ja tack!

2011-02-26T22:16:00.000+01:00

Vintern fortsätter och förtsätter men varierar sig lite emellanåt ändå. Torsdag morgon -25 grader, fredag lunch -5 och underkylt regn, lördag morgon +2.
Även om jag verkligen gillar att åka skidor så gillar jag verkligen inte vintern något vidare. Jag avskyr att frysa och så ofta blir det inte skdiåkning nu för tiden att kylan och vinterböket vägs upp av det.

För att pigga upp mig lite så sydde jag en riktigt somrig singoallatunika till Kapten Kaos. (japp det är Kapten Kaos för det mesta nu - treårstrots).

Jag letade i mina gömmor bland jag alla tyger som jag fått från mamma, en liten lagom bit med Strawberry Shortcake gav skön sommarkänsla. Ärmarna är i ett gulligt och också somrigt smårosigt tyg från, jo faktiskt Rusta.

Det går ju bra att ha sommartunika nu med tröja under så hon hade den direkt hos dagmamman. Sen fick jag höra att hennes kompis 'Tönkvis" (de har samma förnamn så den andra tjejen går under sitt efternamn) hade tyckt att hon hade så fin tröja.

Jag har sent om sider fått upp ögonen för Tradera. Det finns ju de mesta. Både gammalt och nytt. Jag har köpt flera gamla syböcker och en del annat, tex helt nya vinterridhandskar. Men en sak fattar jag inte. Hur kan det auktioneras ut så många helt nya, med lappar, tunikor, koftor, blusar och linnen från Odd Molly? Vem köper alla dessa ruggut (lokalt uttryck) dyra klädesplagg för att auktionera ut dem på Tradera??? Eller misstar jag mig?

Lördagsstängt!

2011-02-19T22:57:00.000+01:00

Här skulle jag visat en ny klänning jag sytt, Men den är inte klar. Det saknas knappar. De skulle inhandlas idag, men det var stängt på Rosa Huset. Hur kan man ha lördagsstängt på en tygaffär? Hur ska vi vanliga dödliga hinna åka dit?
Så ni får hålla tillgodo med lite vinterbilder.

Förra veckan hade vi liksom många andra lite problem med snöfall. Det kom 25 cm på ett dygn och det var en riktig "snöchock", som det stod på löpsedlarna. Trafikolyckor och fastkörda bussar. Jag lyckades köra fast med bilen på parkeringen på jobbet. Stenhårt. Men med hjälp av fem hjälpsamma kollegor kom jag loss och efter att de även puttat bilen AV parkeringen på eftermiddagen kom jag hem lyckligt och väl.

Tyvärr hade vi fått en stor present av grannen, som plogar vårt område. Den plogvallen var helt otroligt. Jag tycker att det är lite egendomligt att man lämnar en sån stor plogvall hos sin närmsta granne. Undra vad vi gjort honom för illa? Stackars maken som fick skotta undan alltihop så vi kunde få in bilarna på gården.

I veckan var jag i Luleå med jobbet och hade en dragning om stort projekt jag jobbar i. Det var ruggit kallt där uppe. När vi skulle ut och äta på kvällen var det -30 grader. -30! Det är sant som de säger att snö knirkar mer desto kallare det är. Det knirkade jättemycket när man gick ute. Vilket man givetvis försökte undvika. Men det var myggfritt i alla fall.

Mösstokig

2011-02-06T18:55:00.001+01:00

Jag är rätt mösstokig. Både med att sticka, virka och sy mössor och med att barnen ska ha mössa på sig. Kallenina föddes nästan med mössa på. Hon hade mössa eller solhatt på varje dag tills hon var 6 år. Men så var hon ovanligt frisk också. Jag kan fortfarande bli lite upprörd när jag möter folk med små barhuvade bebisar, speciellt om det blåser ute. Lite fånigt kanske men något ska man ju ha att hänga upp sig på.

Jag har försökt hålla i det där med huvudbonad även på sommaren när det gäller Kapten Kaos, men hon är inte alltid lika sammarbetsvillig. Måste vara därför hon drabbas av magsjuka så ofta.........

Det blev ju två Åremössor till mig själv i julas och Kallenina ville också gärna ha en. Hennes älsklingsfärg är grönt. Så jag beställde grönt Milanogarn från den lokala garnaffären och skred till verket. Det tog inte speciellt lång tid och hon blev mycket nöjd. Hon fick till och med komplimanger för den i skolan. Men vi var inte helt överens om färgen. Jag hävar att den är grön, men hon tycker mer att den är blå. Det är inte första gången vi är oense om färg. Där ser man hur olika männsikor ser färg. Jag har ju trots allt lärt henne vilka färger olika nyanser är och då kan man ju tycka att vi skulle se lika på färg.

-Vi har lika!

2011-01-23T23:40:00.000+01:00

Det var vad Smulan glatt sa när hon fick den här tröjan.

Det blev en liten bit över av tyget efter den rå cardiganen. Mönstret är ett gammalt Burda-mönster som jag skaffade redan när Kallenina var liten. Ringningen är rätt vid, vilket är bra för den lilla damen är oerhört känsligt för trånga halslinningar. Just halslinningar har orskakat flera uppslitande utbrott det senaste året.

Det saknades en och en halv centimeter på ärmarna. Men det löstes genom en aning längre grå ärmmuddar. Halsen har också en infodring i samma grå mudd.
Nästa gång jag använder mönstret ska jag försöka komma ihåg att inte göra den fullt så vid.

Den här veckan har det varit fullt upp som vanligt. Kalleninas ridklubb har flyttat för ridcentrets nya ägare gjorde drastiska försämringar för klubben. Det nya stället är riktigt bra, trots att det inte finns något ridhus där. Men det ledde också till ny ridtid, tisdagar kl 16.00.......... Tyvärr känns det inte bra att släppa iväg henne på bussen, för det är rätt långt, över hela stan. Så det är bara att försöka lösa.
Sen var jag i Stockholm på projektmöte med jobbet. Vi höll till på Villa Brevik. Trevligt ställe med "intressant" mat. När jag kom hem så blev Smulan tyvärr kräksjuk på natten. Nästa dag var allt bra igen, men hon tyckte att jag var urtråkig som var tvungen att sitta vid köksbordet och jobba. Det är ju årsredovisningstider.
Nu hoppas vi att nästa vecka blir sjukfri.

Mysig cardigan

2011-01-17T00:05:00.002+01:00

Det blev kallt igen och det blev varmt igen. Och halt. Blä. Det är så svårt att klä ungarna på morgonen. Det ska inte blir för varmt och inte för kallt. Dagisväskan måste vara välfylld med allt som kan behövas. Det kan ju lika väl vara -15 som +2 fram på eftermiddagen. Jag gjorde misstaget att glömma ta med mig mössa när jag var till Stockholm i veckan. Det var lagom när jag åkte på onsdag morgon, men kallt, kallt när jag gick till pendeltåget på torsdagen. Och inga långkalsingar hade jag heller. Dumt.

Men det är svårt att bära med sig för mycket av garderoben i datorväskan. Då behöver man en lätt och mjuk cardigan.

Det ska vara assymetriskt nu. Jag gillar det för då kan man svepa den runt sig lite när det drar eller på tåget. Mönstret är från den senaste Allt om Handarbete, nr1 2011. Den fållas inte utan man ska ha en rå overlock-kant runt hela. Jag tog rullfåll. Tyget är en mjuk mönstrad trikå som jag fått från tygängel MMM.

Ungarna har haft turen att vara friska hela första veckan. Nu hoppas vi att det fortsätter i samma stil.

Vinter?

2011-01-09T10:05:00.001+01:00

Man ska inte ropa hej...... några timmar efter att jag hade skrivit förra inlägget blev hela Smulan prickig. Vattkopporna slog ut. Så början av den här veckan var lite tuff. Speciellt för henne så klart. Hon kunde inte sova om nätterna och stubinen blev om möjligt ännu kortare än vanligt.
Idag sitter jag och tittar på termometern och takdroppet utanför fönstret. +2 grader. Suck. Om det nu ska vara vinter så kan det väl vara det. Först har vi urkallt, hos några av mina arbetskamrater som bor utanför Falun var det över -30 grader kallt i december. Nu blir det ju bara blött (blöta vantar, blöta overaller, blöta skor) och halt.

Men trots att solen lyser så blåser det kallt så det är bäst att ha mössa på sig.

Under jullovet har jag frångått min huvuddevis och faktiskt köpt nytt garn. Jag blev så sugen på att sticka en Åremössa. Det blev två. En svart och en lila.

Lätt var det också. Bara att sticka resårstickning och sen sy ihop. Beskrivning finns här.

Den är dessutom skön att ha på sig och "släpper" inte över öronen. Det är extra bra, för visst är det obehagligt när det blåser in på öronen. Ett stort plus är att jag passar i modellen, det tyckte maken också.

En riktigt kul grej har vi hunnit med trots vattkoppor och jobb. På trettondagen hade vi kalas för Kallenina. Det firade vi med Lasergame på ICE i Borlänge. Maken och jag jag fick var sitt lag tjejer och så körde vi. De tyckte att det var jätteroligt allihop. Sen körde tjejerna sumobrottning, men det hoppade vi vuxna över. Vi hade fullt upp att baxa upp ungar som låg som stora skalbaggar på rygg i sina stora dräkter.

Imorgon kör vi igång med jobb och skola så det ryker. En Stockholmstripp med övernattning inplanerad. Hoppas, hoppas att tåget inte blir försenat.

Gott Nytt År!

2011-01-02T11:36:00.002+01:00

Så har vi ett nytt år. Nya föresatser och drömmar att uppfylla.
Här förflöt nyårsafton lugnt i goda vänners lag med god mat och Wii. Vi firade vår nyblivna tvåsifferstjej. Tänk vad fort 10 år går. Det känns som igår Kallenina var en liten bebis. Nu är hon en stor tjej.

En stor tjej som fick en tröja av mamma i födelsedagspresent. Lillasyster fick också en nästan likadan tröja, för tyget var så härligt. Jag köpte en reabit på Pastellen i Gävle. Mudd från tygängel G fanns redan i muddlådan.

Kallenina är frisk från vattkopporna nu och vi väntar fortfarande spänt på om det ska dyka upp några koppor på Kapten Kaos. Nu har det gått 19 dagar sedan Kallenina började smitta. Undra om vi "kommer undan" denna gång?

En lista med nyårslöften måste man ha. Jag har läst att man inte ska lova sånt man inte vill hålla eller tror sig kunna hålla. Och det verkar sunt. Att lova något man inte vill är inte inspirerande, det blir bara ytterligare ett ok att bära, ett ok man slänger av sig så fort man kan och får dåligt samvete av.

Men vad vill jag verkligen uppnå i år?

Pyssla mer med barnen - öka deras lust att vara kreativa - maken får gärna vara med och pyssla han också
Lära mig att utnyttja mina symaskiner mer
Se mindre på TV - tv-soffan är ett riktigt sömnpiller
Sy mer - så klart
Ha en veckomatsedel, inklusive veckohandling - det sparar så mycket tid och tankemöda (och pengar :-)
Jobba lite mindre - inte ta med jobbet hem mentalt
Vara ute mer - det finns förlängningsladdar till symaskinen

En viktigt sak som jag brottas mycket med är att välja vilket projekt som ska göras härnäst. Jag är så rädd att missa något roligt att sy eller virka. Det blir förlamande och så blir det inget alls gjort. Och det är en riktigt humörssänkare.
Alltså ska jag försöka lära mig att fokusera på en sak i taget - att välja en sak och göra den.

Med en bild på vår traditionella nyårsstubbe vill jag önska
Gott Nytt År till alla där ute i bloggvärlden och er andra som tittar in här.

God fortsättning

2010-12-27T14:36:00.001+01:00

Nu är julhelgen över och mankan börja landa lite. Snart ska jag gräva fram symaskinen under allt som hamnar inne på sybordet när man far runt och pyntar.

Det här är årets nyaste kula. Vi är lite Bubblatokiga i vår familj och det här är faktiskt den tredje Bubblan i granbilparken.

De lägre regionerna av granen blev ordentligt pyntade av Smulan. Hon tyckte att det var superkul med (plast)kulor, garntomtar och tränglar. Kallenina hjälpte också till, så mycket hon orkade. Hon åkte på vattkoppor lagom till jul, stackarn. Nu väntar vi med spänning på att Kapten Kaos ska bli prickig också.
Någon som hon själv väntade med spänning på var Tomten. Och han kom och hade presenter med sig. Hon hade önskat sig en Pippibok och en Muminbok och var mycket nöjd med julklapparna och pratar mycket om vad hon fick från tomten (även paketen under granen var givetvis från tomten). Kallenina tyckte att det var lite pinsamt med tomen, men var mycket nöjd med sina julklappar. Bland annat så hägrar ett ridläger.

Vattkopporna gjorde annars att vi taggade ner julstressen liten. Det var faktiskt rätt skönt för det har varit körigt den senaste månaden, med magsjukor och jobbresor. Bland annat var jag till Göteborg i Luciaveckan. Och åkte taxi från Hallsberg hem till Dalarna. Heja SJ. Jag är så tacksam att jag inte skulle ut och åka tåg i jul... och att jag inte jobbar på SJ. Tågvärden Klas gjorde sitt yttersta för att hjälpa mig och försökte förtvivlat ringa trafikledningen, i tre kvart. Ingen svarade. Nu löste det sig som tur var i alla fall och jag kom hem till slut.

Göteborg var annars rätt trevligt. Vi åt julbord på Hamnkrogen på Liseberg. Och vilket julbord, så mycket gott. Att först ha gått runt på Liseberg och tittat gjorde inte saken sämre. Kallt men jättemysigt. När vi vaknade nästa morgon regnade det. Det är helt otroligt att vädret kan svänga så snabbt.

Lusselelle, Lussebulle

2010-12-14T11:20:00.000+01:00

Ingen Lucia utan lussekatter. Jag älskar saffran och bakar man lussekatterna själv så blir det ju så många mer än om man köper dem färdiga. Kallenina var iväg och bakade med sin klass, de skulle sälja bröd på en julmarknad och få in lite pengar till klasskassan. Och då passade jag och Smulan på att baka vi också. Jag gjorde en extra stor deg och tänkte att Smulan kunde få en bit att greja med själv medan jag snurrade de vanliga katterna.

Det visade sig att hon var en hejare på snurrning. Hon ville inte bara kladda med degen utan göra riktiga bullar. Först rulla maskar och sen skulle det snurras, så som jag gjorde. Hon tog tag i ena änden av masken och knixade till med handleden.

Så här fina blev de. Dessutom höll hon jämna steg med mig och gjorde säkert 30 stycken. De blev inte som "vanliga" katter men hon var helnöjd med resultatet. Det var jag också.

På syfronten är det lite stiltje, tyvärr. Som vanligt mycket jobb, sjuka barn och så är det ju jul snart med allt det innbär. Sydda julklappar blir det nog inga.

Men en klänning sydde jag mig för en månad sedan, fast jag har inte kommit mig för att blogga om den. Men jag är fasligt nöjd med den.

Det är ju populärt med romantiska klänningar med spets och i olika tyger. Alla lantliga, vita nätbutiker svämmar över av dem. Så jag tänkte - Hur svårt kan det va?

Tyg och spets har jag sen tidigare - tack mamma. Sen letade jag upp ett mönster som verkade bra.

I nummer 2 av Allt om handarbets Sömnadsmagasin 2010 såg jag en trevlig klänning. Den hade ett virkat bröstparti som jag bytte mot tyg. Och lite spets.

Volangen blev i samma tyg som bröststycket. En liten spets längst ner ökar på romantiken.

För att undvika tältkänsla bak så drog jag ihop den med en resår som jag dolde med en slejf.

Bloggtips

2010-12-07T13:10:00.000+01:00

Måste få tipsa om en blogg som alltid får mig att skratta gott. Jag har den i min blogglista och väntar alltid ivrigt på nya inlägg.
Bilderna är helt underbara.
http://litengubbe.blogspot.com/

Läs den och njut.

Frysta hallon

2010-11-29T22:09:00.003+01:00

Huga vad kallt det är här. I morse när jag åkte till jobbet var det -17 grader. Och det är nog samma nu. Blä. Man fryser vad man än har på sig och det är en evig kamp att få Kapten Kaos att ha vantar på sig.

- Jag vill frysa om händerna! Vad svarar man på det. - På med vantarna unge, det är bråttom. Ja, något i den stilen.

Just nu sitter jag här och hoppas att tåget till och från Stockholm inte bli försenat imorgon. Det är dags för en av årets sista tjänsteresor. Det är inte utan att det börjar kännas att man är lite trött på tåg nu. Men det är ju nödvändigt att resa för att kunna träffa mina kollegor och ha bra och intressanta möten. Så det får gå.

Hmmmm: Här skulle jag visat en klänning som jag sytt till Smulan. Men ikväll går det inte att föra över bilder till Blogger. Jag får försöka igen imorgon.

Men jag kan ju beskriva den. Nu fattar jag vad jag gjorde för fel. Och tåget blev försenat, både dit och hem..........

Det är en enkel A-linje-klänning i samma tyg som Hallonbyxorna. Den har legat tillklippt i flera månader. Och det fanns en anledning till det. Den var inte alldeles enkel att sy. Den är ärmlös och vändsydd. Som jag slet med vändsyningen. Till slut tog jag med alltihop till jobbet och bad en kollega visa hur man gör. Då trillade polletten ner och jag fattade äntligen hur man ska göra.

Kursdags

2010-11-22T21:33:00.005+01:00

Jag har haft min Janome Memory Craft 11ooo i två år nu, och använt den mycket, både till broderi och vanlig sömnad.

Men det är ju så många funktioner och många av dem har jag inte vågat mig på än. Så när det annonserades om en kurs hos Inter Sew i Arboga så hoppade jag på. Jag fick faktiskt kursen i julklapp av min man och mina barn. De vet vad en mamma behöver.

Dagen började lite illa. Jag packade in symaskin och alla tillbehör i bilen. På med bältet och i med nyckeln. Inte ett liv. Bilen var stendöd. Som tur var fanns den andra bilen också hemma. Ur med symaskinen och in i den andra bilen. Sen förflöt resten av resan rätt händelselöst. Kaffe ur termos och Mix Megapol på radion, istället för den vanliga obligatoriska Bamseskivan. Behöver jag säga att bilen startade så snällt när maken tittade på den senare på eftermiddagen??

Vi var sex damer som bänkade oss vid maskinerna hos Jessica för att lära oss mer. Bland andra trevliga Agneta från Symaskineriet i Karlstad. Vi gick igenom alla knappar och inställningar. Och fick en massa bra tips. Till exempel så ska man använda Red tip-nål när man boderar med metalltråd.

För att vi inte skulle behöva förlora dybar tid så åt vi lunch på plats. Jessicas mamma hade lagat jättegod kyckling med svampsås. Hon hade också bakat mumsigt eftermiddagsfika.

Efter lunch väntade nya utmaningar. Jag har inte tagit mig tid att pröva quiltning med ACU-fil-ramarna. Det har verkat svårt och krångligt. Inget kunde varit mer fel. Det är lätt. Och kul.

Som avslutning fick vi lära oss att använda maskinen för att räkna ut hur man ska montera ramen när man quiltar större arbeten. Det var lite trixigt, men polletten trillade ner och jag fick kläm på det.

Sen bar det av hemmåt igen. Full med idéer och inspiration. Kul med en dag att ladda sybatterierna.

Nu har jag ett också

2010-11-08T22:16:00.004+01:00

Jag har blivit lycklig ägare till ett exemplar av Gynthers Sy till barnen 0-4 år.

Som nybörjare på Tradera har jag prövat lyckan några gången, men inte nått hela vägen fram. Det har alltid varit någon annan som hunnit före i sista minuten och varit beredd att betala mer än jag varit.

Men det har legat en fem-sex stycken exemplar ute de senaste veckorna och till slut var det min tur. Ett helt OK pris blev det också.

Säljare skickade boken snabbt och jag har haft tur, för det var ett mycket fint gallrat biblioteksexemplar. Mönstren har inte blivit använda många gånger.

Nybörjartur får man ju kalla det. Men jag har fortfarande lite svårt att se det som att man vunnit.......... Det är ju ingen riktigt vinst om man säger så.

Det är otroligt vad mycket grejor som finns till salu, och vad mycket mönster, tyg och annat kul. Lite biten känner man sig.

En tunika till

2010-11-01T22:23:00.005+01:00

Just nu är jag mest ute och åker med jobbet. Förra veckan var vi på Sånga-Säby. Det är LRF's gamla kursgård. Mycket ekologiskt, dåligt trådlöst nätverk och verkligen Landet. Det tog tre kvart att åka från centralen och vägen blev bara smalare och smalare. När vi först såg inkvarteringen så började man fundera. Riktig barackkänsla. Men skenet bedrog, rummen var små men mysiga och trevligt inredda. Maten var god och det fanns en cappucinoautomat i lobbyn så det blev i alla fall mycket jobb gjort :-).

Smulan blir lite bekymrad över att jag åker så mycket tåg och är borta ibland.
-Mamma, du åka tåg?
-Ja.
-Mamma, du åka Tockhom?
-Ja. Vad gör man i Stockholm?
- Jobba.
Stackarn, vi måste nog bevisa att man kan göra annat i Stockholm än jobba.

Jag är ju galen i tunikor. Den här visserligen inte rutig som mina tunikor brukar vara, men dock en tunika. Jag tänkte mig ha den med en svart långärmad t-shirt under.

Mönstret är från 2/2010 Sömnadsmagasinet. Oversized tunika. För att den inte skulle bli för oversized tog jag minsta storleken (Plusmönster) och skippade sömsmånen.
Tyget är någon slags konstfiber med trevligt fall som jag fått från min tygängel G. Jag fick även den fina idén att påta ett knytband istället för att sy ett. Det tog fem gånger så lång tid som att sy hela tunikan.

Jag fattar inte riktigt

2010-10-20T22:02:00.003+02:00

Oj, detta blev en suddig bild. Men jag tog den stax innan jag drog iväg till flyget till Umeå och det var bara jag hemma. Jag hade tänkt att skriva detta inlägg redan i förrgår, men kom inte fram till hotellet förrän runt 22.30 och då ville jag bara krypa ner i sängen och sova. Samma var det igår. Tåget rullade in i stan 22.15 och då får blogginläggen stå tillbaks lite.

Men det känslan inför detta plagg är lite suddigt också. Jag fattar inte vad det blev av detta.

I senaste Ottobre (5/2010) fanns det mönster på en slags sjal, en warp. Den visas på bild i en massa draperingsvarianter och färger. Så en sådan var jag ju tvungen att sy. Det finns mycket svart i min garderob och till det passar ju rött bra. Jag tog ett rött trikåtyg som jag fått av min tygängel G.

Jag sydde den med svart tråd, för jag tänkte att det skulle bli en snygg effekt.
Sen skulle jag prova den och drapera den lite piffigt som degjort i tidningen. Det blev inte ett dugg piffigt. Jag kollade Ottobres blogg. Men blev inte ett dugg klokare. Den jag sytt var mycket, mycket smalare i "smaländen" än på bilderna. Och inte så värst rolig när jag förökte drapera. Om det är någon som har en idé om vad jag kan ha gjort för fel, så är jag oerhört tacksam över att få veta.

En av orsakerna kan vara att tyget var lite tunnt för detta ändamål. Men det kan ju inte vara orsaken att den blev ju så smal.
Ja, ja jag får träna lite också. På drapering alltså. Så får vi väl se om vi kommer bättre överens, Wrapen och jag.

Dagisväska

2010-10-12T20:46:00.003+02:00

Nu har även jag gjort det! Sytt en dagiskasse alltså.
Behovet av en dagisväska blev akut då den gamla skötväskan gick sönder i handtagen. Den har nog varit lite väl vällastad.
Jag har länge varit sugen på att sy en väska efter mönstret hos Knåpmodern. Jag tror att alla sybloggare sytt denna väska. Men det var inte helt lätt. Jag hade lite problem att få till handtagen. Det kändes som om de blev för korta. Men efter mycket trixande så fick jag till det rätt bra i alla fall. Lite längre kunde handtagen varit. Då hade öppningarna blivit lite större och mer lätthanterliga.

Tyget är ett härligt mönstrat bomullstyg från IKEA som jag köpte till bra pris för några år sedan. Det är samma tyg som foder också. Och sen en blå snedslå för att hålla ihop det hela.

Men när jag var klar upptäckte jag att sytt fast botten åt fel håll. Det kan vara därför öppningshålen blev aningen små. Men väskan funkar utmärkt. Den är rätt stadig och skön att bära så jag känner mig rätt nöjd ändå. Och det är ingen risk att någon tar fel väska av misstag, den syns verkligen.

Hur man viker en Qwillow

2010-10-05T20:52:00.006+02:00

Vet du vad en spork är?
Det är en sked (spon) och en gaffel (fork) i ett. Ett fantastiskt fiffigt litet redskap. Här kan du se en.

Vet du vad en Qwillow är då?

Ta ett täcke (quilt). Sy på ett trevligt barntyg.

Sy på en ficka mitt fram i nederkant. Det ska vara ett trevligt motiv, som här med Suzy's Zoo.
Stoppa in en unge. En mindre unge får plats bättre i fickan och ligger mer still.

Vik täcket i tre delar, på längden. Ta ur ungen först.

Vräng fickan ut och in. Det ska vara ett trevligt motiv på den andra sidan också. Nu kan du stoppa tillbaks ungen.

Om ungen kryper ur så kan du stoppa ner täcket i fickan. Vips har du en kudde. (pillow)

Det här är också en fiffig pryl, som passar jättebra i sittvagnen. Det är också lätt att ta med sig då det inte flyger runt eller släpar i marken.
Det är min mamma som sytt detta täcke till Smulan. Även Kallenina fick ett när hon var liten, och det är mycket välanvänt.

Själv har jag sytt dåligt på sistone. Konferens förra veckan, sedan vab med Smulan, hon åkte ju på höstblåsor. Sen blev jag sjuk och heldäckad i feber hela helgen. Idag var jag i alla fall igång igen och var iväg på jobbmöte på Rosersbergs slott. Vackra omgivningar och spännande lunch. De verkar satsa på lite experimentell mat med oväntade smakkombinationer. Men god kladdkaka var det i alla fall.

Randiga byxor

2010-09-28T23:20:00.004+02:00

Då så var man ute på vift igen. Tre dagar på den årliga konferensen på Sign Hotel i Stockholm med 450 andra likasinnade från hela landet. Hela Norden faktiskt. Vi lär oss mer om lagar, förordningar (det är många i min bransch), standardisering, nuvarande system och kommande system. Och så träffas vi och nätverkar. Det är viktigast av allt. Ikväll hade vi den stora konferensmiddagen. God mat, god dryck och gott sällskap. Och middagstorsken var från norska ishavet, inte rödlistad hoppas jag. Jag var nog den enda som frågade, servitrisen såg mycket frågande på mig, men gick i alla fall ut i köket och frågade.
Tyvärr så bor vi inte på samma hotell som konferensen hålls på. Det är snordyrt. Vi har hamnat på ett vandrarhem på Kungsholmen. Inte för att det spelar någon större roll var man bor. Ett rum är ett rum. Men man missar en del när man ska åka fram och tillbaks. Och i morse så åt vi frukost med två gymnasieklasser i pjamas. Inte så vilsamt.........

Och hemma har lilla Smulan feber, igen. Hon har det så klart bara bra med sin älskade pappa. Men det känns inte bra. Förra helgen fick jag hela tiden höra 'Mamma, du borta', 'Mamma du åka tåg'. Det känns inte heller så kul.

Men hon har i alla fall fått ett par nya byxor. Det är ett av sommar-ufon'a som jag sydde klart. Förhoppningsvis kan hon ha dem som 3/4-byxor nästa sommar.

De är sydda efter samma mönster som banan- och hjärtbyxorna, fast med en liten volang ovanför resåren i midjan. Tyget är faktiskt från Rusta.

Nu är rummer klart (nästan)

2010-09-20T21:15:00.006+02:00

Vi fixade ju till Kalleninas rum på semestern. Men jag har missat att blogga om det. Och tur är väl det, för någon syalster att visa upp har det inte blivit på ett tag. Men nu har jag börjat få tillbaks lusten att sy. Jag har till och med funderat på att hänga på Tokigt och likt's höstutmaning.

Så här såg hennes rum ut förut. Totalt osminkat som synes. Det var ett småbarnsrum, med en 'Lilla Anna och Långa Farbrorn'-tapet.

Skillnad, eller hur. Ja, sängen är ju bäddad. Nu är det ett storbarns-rum. Grönt är favoritfärgen. Vi ville ha en ljus färg så att inte rummet blev för mörkt. Den mörkgröna randen var både för att sätta till en knorr och täcka borden som sitter under. Den målades i en matt färg. Effekten är jättefin.Överkastet har min mamma sytt och den vita kudden längst fram har hon sytt själv i slöjden. Det ser lite kalt ut på väggen fortfarande, men vi vill inte smacka den full med grejor på en gång, utan låta det växa fram lite.

När den här före-bilden togs hade vi redan börjat städa. Förut var det här hörnet en hög med intjoffade grejor. Massor av saker som hon inte lekte med längre.

Vi tog ut ALLA saker i rummet och inget kom in tillbaka igen innan hon hade fått känna efter om hon ville ha den i sitt nya rum. Det blev märkbart mindre saker. Lättare att hålla ordning blev det också.

Vi la in ett nytt golv. Förut låg där en trist plastmatta. Eftersom möblerna är så ljusa så passade det bra med ett mörkt golv. Även det valde hon själv.

Det här var inte heller en vacker syn. Det enda som blev kvar på den väggen är doptavlan som min mamma broderade till hennes dop. Det var noga, den skulle sitta kvar på samma ställe.

Nu är det bara lite, lite som ska till. Lite färgbättring och en ny persienn. Men alla lister sitter där de ska :-)

Massor av jobb

2010-09-09T22:04:00.005+02:00

Nu var det ett tag sedan jag skrev ett inlägg. Jag har bara jobbat och jobbat den senaste tiden. Imorgon ska jag till Stockholm för andra gången den här veckan. När jag inte jobbat har jag sovit.

Även den gångna helgen bjöd på en del jobb. I söndags hade vi vår efterlängtade kvartersloppis.

Vi tillbringade ju en stor del av semestern med huvudet i kartongerna på vinden och rensade och rensade.

Och nu var det alltså dags. 21 gårdar i kvarteret hängde på och dukade upp sina saker på garageuppfarterna. Kvartersföreningen hade annonserat i det lokala annonsbladet och gjort en karta med alla deltagande gårdar utmärkta. Mellan kl tio och kl två skulle vi hålla på. Lördagskvällen ägnades åt prislappsklistring. Vi började plocka ut bord och kartonger så smått runt halv nio. Kallenina var jätteduktigt och bakade äppelmuffins ivrigt påhejad/hindrad av sin lillasyster.

Kvart över nio sålde vi de första sakerna. Sen var det full rulle fram till halv ett. Solen sken och massor av folk hade sökt sig till vårt kvarter. Kalleninas muffins och kaffe gick åt som smör. Note to self - baka mer muffins nästa år. Vi sålde grejor över förväntan. Men det är ju inte så konstigt. Vi hade ju bara bra grejor, blink, blink.
Fast Smulan var lite bekymrad över att folk kom och tog våra saker och gick iväg med dem. Hon var framme och snodde åt sig saker och la undan dem och försökte ställa fram sin trehjuling och bobbycar. Det är inte lätt att förstå hur det är tänkt att vara.

Det bästa av allt var att det blev bra mycket mindre att plocka ihop än vi plockade fram. Att så många saker fick ett nytt hem där de förhoppningsvis kommer till nytta och glädje. Jag hann inte ens runt i kvarteret och kolla hos de andra, bara hos våra två närmaste grannarna. Och då hade jag jättetur. Våra grannar brevid har en tjej på sex år och jag fick en hel kasse med hennes urvuxna kläder till Smulan. Toppen! Jag vet inte hur det gått till men inga av de kläderna har fläckar efter blåbär, lera, ketchup eller annat som dras till Smulans kläder som magneter. Undra hur man gör?

En liten sak har jag faktiskt hunnit sy. En ny hakklapp. Den är sydd av ett vaxdukstyg med apelsiner som jag fått av mamma. Smulan älskar "sin" (apelsin alltså) och gillar verkligen den här hakklappen. Samma gamla mönster som många gånger förut.

Minnas ännu mer

2010-08-30T22:23:00.004+02:00

Visst är det ett underbart tyg. Eller rättare sagt två underbara tyger.

Redan när tidningen kom i juni så bestämde jag mig för att sy en sådan här liten byxdress till Smulan. Och när jag var med tjejerna hos mamma så uppenbarade sig både det rätta tyget (Smulan var så nöjd med det) och lite sytid. När vi åkte därifrån så var det bara manschetterna i benöppningarna och att sy fast axelbanden kvar. En baggis.

Men sen när vi kom hem från Falköping blev det inget mer byxdressväder. Så det gick trögt att få den klar. Till slut blev den i alla fall det, men jag vet inte vilken jätte-treåring de mätt banden efter. Eftersom Allt om Handarbetes mönster brukar vara i minsta laget så drog jag till med storlek tre år på en gång. Och hoppades att det i alla fall skulle räcka så hon kan ha den lite nästa sommar. Efter att ha provat den på så vet jag inte....... den ser ut att passa precis nu. Förutom axelbanden då, men de är ju lätta att vika in lite och sy fast. Jag ska bara göra det också.

Nu är det bara några av sommarkläderna som ligger utklippta och väntar på att sys klart. Jag ska försöka göra det snart och håller tummarna att hon kan ha dem nästa sommar. Annars finns det ju andra små flickor.

I torsdags och fredags var jag iväg på Kickoff med ett projekt på jobbet. Vi har fått nya projektmedlemmar så det var bra att komma iväg och bekanta sig lite med varandra. Det går lättare att jobba tillsammans när man känner varandra. Så alla event- och konferensföretag har rätt.

Vi hade trevligt, jobbade mycket, åt gott och så gjorde vi en jättekul grej. Vi spelade Laser Game hos ICE i Borlänge. Det var otroligt roligt. Man springer runt i en stor bana i två plan med korridorer, trappor och plank att gömma sig bakom. Det är nästan helt mörkt och man har en blinkande väst på sig. Ena lagets västar blinkar grönt och andra lagets västar blinkar rött. Sen skjuter man på varandra med lasergevär. Man ska försöka träffa sina motståndare så många gånger som möjligt och inte bli träffad själv. Jag tror att det var någon vajsing med min utrustning. Jag siktade och siktade men träffade alldeles för sällan för att vara riktigt nöjd med mig själv.

Efter 4*15 min var vi alla sjöblöta av svett och stumma i benen av allt spring och i magen av allt skratt.

Det blir nog ett barnkalas där till vintern. Bara mamma får vara med och leka.

Minnas sommaren

2010-08-21T20:45:00.005+02:00

Då var semestern över för den här gången. Jag har jobbat en vecka och efter att ha kopplat bort jobbet nästan helt under semestern (heja mig) så hade jag tänkt att smyga igång hösten med en lugn vecka. HA! Vad jag bedrog mig. Det körde så klart igång med full fart. Och nästa vecka ska jag vara på tjänsteresa tre dagar varav en övernattning. Och veckan efter det en övernattningsresa till och så kör det på. Puh! Tur att de flesta av resorna gäller intressanta saker.

Nu sitter jag här och funderar på var sommaren tog vägen. Det var varmt där ett tag, men sen då? Nästan all sömnad av sommarkläder kom av sig. Men ytterligare en "Det enkla är det bästa"-kjol till Smulan blev till och hann användas. Det är väl så somrigt det kan bli med hallonätning och gummistövlar. Sopborsten är hennes häst, som fick vila lite när ridturen tog en vända förbi hallonhäcken. Tur att vi fått så mycket hallon i år. Hon verkligen älskar att äta bär direkt från buskarna och har nästan bott i hallonhäcken, vinbärs- och kursbärsbuskarna. Även när det regnat.

Igår hade jag och tjejerna heleftermiddag (heter det så?? det heter ju helkväll?) på vårt stora köpcentrum. Skolan börjar på måndag för Kallenina och då ska det vara nya inneskor, gympaskor, pennor, sudd och bänkpapper. En ny köpetröja blev det också. Med ett stort tryck på framsidan. Där är vi olika. Hon älskar tröjor med stora tryck. Inte jag. Men nu är hon så stor att hon måste få bestämma själv. Och då får jag ge med mig lite.
Idag tog vi en liten "klimat-smart"-tur. Det vill säga en liten vända bland några av stadens loppisar. Bland annat så hade Barnens Dag-föreningen barn-loppis i en park i centrum. Det var tänkt att barn skulle sälja leksaker (som deras föräldrar köpt) de tröttnat på för att tjäna lite pengar. Det var mycket leksaker men ännu mer barnkläder, hur mycket som helst.

Fast vi var inte så sugna på att köpa något. Efter förråds- och vindsrensning såg det ut så här i hallen.

Men allt det är upplagt på vinden nu. På rätt ställe och välmärkt. Det känns rätt skönt. Sen har vi en massa andra grejor som vi ska ha med på kvartersloppisen som förhoppningsvis går av stapel i början på september.

Det kändes inte som om man ville ta hem mer grejor innan det är avklarat.

Hur mycket tur har jag då??

2010-08-15T22:06:00.004+02:00

Hur mycket som helst skulle jag väl själv säga.
Min tygänglar MM och G har låtit mig överta en del av deras tygförråd för att kunna skapa nya spännande saker.
Tack!!!

Idag var sista dagen på semestern. Eftersom väderet hämtat upp sig lite de senaste dagarna åkte vi till Leksands sommarland med ett par vänner. Det blev en riktigt kanonavslutning på semestern. Leksands sommarland överträffade våra förväntningar. Det var jättekul. Där fanns något för alla.

Barnkaruseller, toppen tyckte Smulan. Liten berg- och dalbana, "Meja" sa Smulan. Fyrhjulingar, fartfyllt tyckte Kallenina. Fritt fall, pirrigt tyckte Kallenina, mamman och pappan. Massor av vattenrutschbanor, helfestligt tyckte hela familjen. Vi var där i sju timmar och hann ändå inte med allt. En dag till hade vi lätt kunnat lägga där. Men det får bli nästa år, nu börjar allvaret igen.

Varning för ryttare

2010-08-09T22:57:00.004+02:00

Kallenina har länge velat ha en egen vägmärkeströja. En med Varning för ryttare, hästtokig som hon är. Så lagom tills det var dags att skicka iväg henne på ridläger så gjorde jag tröja åt henne. Det skulle vara en svart och märket skulle vara på ryggen. För att märket skulle kunna bli så stort som möjligt så gjorde vi (maken är med och stygnsätter) det som en applikation.

Men hon kom på att hon hellre ville ha en vit tröja med märket på magen. Så det blev en vit tröja. Tur att jag hann med.

Ridlägret var en höjdare. Det var på Björkängs gård utanför Sparreholm i Sörmland. Det kan vi verkligen rekomendera, hon stormtrivdes. Massor av ridning, badning, skoj aktiviteter, nya kompisar. Hon lärde sig otroligt mycket om hästar och ridning och om sig själv, att ta eget ansvar. Utan att mamma var där och la sig i.

Det var en mycket nöjd och trött unge vi hämtade efter en vecka.

Klänningen

2010-07-30T21:51:00.006+02:00

Nu håller jag på och trixar med bakgrundsmallen, men jag har inte bestämt om jag är nöjd.

Semestern pågår för fullt. Tyvärr regnar det, men vi roar oss ändå. Vi flyttade in i vårt hus för sju år sedan och då var Kallenina en liten tjej på tre år. Då passade det bra med en gullig barntapet. Nu börjar hon bli stor och det är dags för lite renovering.

Men, hur blev det med den där klänningen jag hade sånt besvär med??
Det gick jättebra. Min jobbarkompis J ville gärna ha en randig klänning men det var riktigt svårt att hitta ett bra randigt tyg. Konstigt med tanke på hur poppis det är med randigt i år.

Men på E-slöjd fanns det. Vi beställde ett blå- och vitrandigt tyg och ett matchande marinblått tyg. Kvalitén var jätteskön. Lagom tjock utan att bli stel.
Sen blev det måttagning och fundering. J var på det klara med hur hon ville ha den och jag var klar på hur den skulle se ut. Men var det samma bild? Så jag sydde en prototyp, efter mina mått. Prototypen blev bra så vi körde på det.

Så här blev den. J blev nöjd och tycker att det är kul att ha något unikt, som ingen annan har och hon är verkligen snygg i den. (hon passar bättre i modellen än jag gör :-).

Tillbaks

2010-07-24T19:57:00.004+02:00

Tillbaks från två veckors semestrande på olika håll i Sverige. Och då upptäckte jag att min bakgrund försvunnit, trist och att jag passerat 4000 besökare, kul.

Första veckan tillbringade jag och tjejerna hos mina föräldrar i Norrköping. Tokhett var det så det blev mycket slappande och en hel del bad. Och mycket tyg och lite sy också. När vi var där så lämnade jag iväg Kallenina på ridläger. Det var spännande för både henne och mig. Men hon var mycket nöjd och glad när veckan var slut.

Andra veckan tillbringades här.

I en lite stuga på gården Trädgården i hjärtat av Falbygden. Kossor, får och hästar i hagarna runt huset. Otroligt vacker natur. En massa historia, passande för en historienörd som jag. Jag kan verkligen rekomendera Ekehagens Forntidsby. Där fanns det uppbyggda hus från stenåldern, bronsåldern och järnåldern. Eftersom det var Stenåldersvecka så var det massor av kul aktiviteter för Kallenina. Hon fick bland annat göra ett kermiksmycke och så paddlade vi stockkanot. Det var spännande, men vi plurrade inte som tur var. Sen fick vi smaka på stenåldersmat och skjuta pilbåge och en massa annat skoj.

Fast nu är det faktiskt rätt skönt att vara hemma hos symaskinen igen.

Sommar och award

2010-07-05T12:17:00.000+02:00

Nu är det verkligen sommar. Vi njuter för fullt av det härliga vädret. I lördags kväll begav vi oss ut på en liten cykelutflykt med ungarna, ner till stadens centrum. Där var det stor final på Sveriges största musikfestival. Mycket musik och massor av folk. Vi hade inte skaffat några biljetter men musiken hörs väl i hela stan och vi åkte mest ner för att Kallenina skulle få en liten smak av allt folkliv. Snacka om att festivalen har haft tur med vädret. Varmt och nästan inget regn.

Baksidan är att så många av besökarna skräpar ner så mycket. På den stora festivalcampingen som sväljer över 20.000 personer lämnades allt kvar. Tält, solstolar, burkar, flaskor och skräp. Arrangörerna har ett digert arbete att städa upp.

Hemma i trädgården blommar det för fullt. Jag har stora planer varje år på allt som ska planteras, men känner mig själv rätt väl och satsar mest på perenner. Pionerna är en favorit. De ska ju vara väldigt svåra och griniga när de blir flyttade, men de två plantor som jag fick av grannen för två år sedan blommar överdådigt. Det är så mysigt att följa dem från en liten hårt knuten knopp till en underbart doftande marshmallow.

Jag har fått en award och en utmaning från Singh skapar. Hon har en kul, inspirerande blogg där hon visar fina kläder som hon syr både till barnen och sig själv. Med utmärkelsen ska man även berätta 7 saker om sig själv.

* Jag är 41 år.

* Mina barn är dalkullor, men själv är jag faktiskt född på Gotland, men blev snabbt ett Kolmårdstroll.

* "Jobbar med data" (alla som sett Masjävlar vet vad jag menar). Började faktiskt plugga programmering redan i sjunde klass, istället för tyska.

* Har champagne som hobby.

* Älskar att bada i havet. Det är på tok för lite hav i Dalarna.

* Är mycket duktig på att hitta svamp.

* Avskydde syslöjd i skolan.

Jag skickar awarden och utmaningen vidare till några bloggare som jag gärna läser. De inspirerar mig både när det gäller sömnad, inredning och "livsvisdom".

Lowellas tråd

Sussie's Dreamzone

Mimmis mammaliv

Vånda

2010-06-30T21:03:00.005+02:00

Just nu känns det lite så här.

Jag håller på och syr en klänning till en jobbarkompis.
Det är så otäckt. Tänk om det inte blir bra. Tänk om vi har olika bilder på hur slutresultatet "borde" bli. Tänk om hon inte gillar den............ Det är därför jag varit så tyst ett tag. Jag har mest gått runt och våndats.
Att sy till sig själv är en sak. Eller barnkläder. Det här är värre, mycket värre.
Och så blir jag lite arg på mig själv, på hur jag reagerar i en sådan här situation. Det är bättre att inte göra någonting än att göra något som blir fel. Jag får tvinga mig till maskinen. Som för övrigt bråkar med mig.
Det är så fel att känna så. Så det är ju ett bra sätt att jobba med sig själv. Att helt enkelt ta tjuren vid hornen.
Nu när jag har fått gnälla av mig lite så ska jag gå och sy fast axelbanden och fixa till det sista. För jag har en deadline. Klänningen ska på fest i Göteborgs skärgård nästa vecka. Och bli skärskådad av ännu fler, hu då.

Om det är någon som funderar så är det hemmagjord Play Dough på bilden. Det är lätt och kul att göra. Smulan gillar det skarpt.

Nygammal

2010-06-17T21:50:00.000+02:00

En ny variant av Fornminne har sett dagens ljus.

Med god hjälp av maken har jagt tagit fram Fornminne i form av en applikation. Det var faktiskt maken som var sugen på att testa applikationsfunktionen i stygnsättningsprogrammet. Själv var jag lite avvaktande. Tänk om det inte blir bra och så vidare. Men jag fick lära mig att det är bara att testa istället för att gå runt och gruva sig. Det blev ju jättebra.

Det blå och det vita partierna är tyg och ramarna, kringlan och texten är broderade. Det är lite pyssel att få tyget att ligga slätt och sen klippa rent. Men som jag sagt många gånger förut, övning ger färdighet.
I och med att det är tyg kan den här varianten bli större är den broderade.

Det var lilla O's pappa som fick den i födelsedagspresent och han gillade den.
Jag träffade förresten lilla O i veckan och fick snusa i hennes nacke. Mysigt!

Ingen sjukrapport denna gång, för, ta i trä, hela familjen är friska.

Sommar

2010-06-12T21:09:00.002+02:00

Vad är mer sommarlov än syrener? Det skulle väl vara lupiner, det fick alltid fröknarna när jag var liten.
Men nu är det sommarlov. I onsdags var det skolavslutning för Kallenina. Ett viktigt steg i livet. Hon slutade lågstadiet. Tänk vad fort tiden går och vad stor hon blivit.

På hennes skola är avslutningen inte i en kyrka, utan alla barn och lärare tågar klassvis från skolan till en folkpark/camping i samma kvarter som vi bor. Längst fram går tre trumslagare och håller takten. Det är mycket högtidligt. I år fick Kallenina bära klassens skylt, tillsammans med en av pojkarna. Det kom en liten tår i mammans öga när hon gick förbi.
Sen samlas alla i parken och barnen turas om årkursvis att vara försångare uppe på scenen. Tyvärr så har underhållet av scenen och dansbanan/bänkraderna inte skötts alls av kommunen på många år, så man är lite orolig för ungarnas säkerhet.
Rektorn håller tal som ingen hör för ljudanläggningen är inget vidare heller, fröknarna får kramar, blommor och paket (som tur är har vi en mamma i klassen som tar tag i sådana saker), och sen är det sommarlov.
Då spelar inte skruttiga scener och dåliga högtalare så stor roll. Det är så fint ändå. Fler tårar i mammans öga. Tur med vädret hade vi också. Solen gick visserligen i moln, men det kom inget regn förrän längre fram på dagen.

Eftesom maken var hemma med Smulan så fick Kallenina vara hemma med dem resten av dagen njuta av sommarledighet och behövde inte vara på fritids.

En förkärlek för en viss liten rund bil

2010-06-08T22:28:00.006+02:00

Det är lika bra att ta sjukrapporten på en gång, så får vi det överstökat. Smulan har givetvis åkt på samma magsjuka som storasyster. Men det är lättare att få i henne vätska så hon är inte lika illa däran, trots att hon fått 40 graders feber som grädde på moset. Jag har varit hemma med henne och vi har tillbringat mycket tid med att bara sitta och titta på film. Som tur är gillar hon Pettson och Findus. Hade det varit Teletubbies hade det inte varit riktigt lika kul. Det var all sjukdom för den här gången.

Jag har tidigare berättat att maken är en hejare då stygnsättning och måste få visa hans senaste verk. Vi har en viss förkärlek för Folkabubblor i vår familj. Speciellt sådana som låter mycket och går fort. Så mycket faktiskt att Kallenina hänger med pappa på banträffar och Smulan gärna vill stå på förarsätet och snurra på ratten och knäppa på knapparna. Och var motorn sitter? Det kan Smulan - bak i bilens rumpa så klart.

Rennfaher = Racerförare

Visst är den snygg?! Bara ljusgrå på svart bakgrund.

Ibland är det enkla det bästa

2010-06-06T22:59:00.007+02:00

När Smulan är hos dagmamman så är de ute nästa hela dagarna och det sätter sina sandiga spår på kläderna. När det dessutom är varmt så behövs det ju kläder efter väder. Shorts, linnen, t-shirts och kjolar. Det får gärna vara fina, söta kläder som ät lätta att tvätta. Inte för mycket krusiduller alltså, bara lekvänliga.

Så jag tog och sydde en kjol till lilltjejen. Enklast tänkbara. 50 cm av ett rosa tyg, från gömmorna så klart. Sicksacka runt hela biten. Sy ihop kortsidorna. Sy en resårkanal. Sätt i resår. Fålla. På med en Mojebarnslapp. Klart!

Smulan blev nöjd och har lärt sig säga att hon är ett Mojebarn nu.

Det är tur att jag har symaskinen att koppla av med. Nu är ännu en hektisk vecka är till ända. Stora grejor på jobbet och så en vända till akuten med Kallenina. Stackarn. Hon blev våldsamt magsjuk och trots att maken tvingade i henne vätskeersättning en hel dag så blev hon så dålig att det blev besök på vårdcentralen. Där blev de lite oroliga för att det kunde vara blindtarmen. Så det blev remiss in till akuten. Och där mötte jag upp och tog över en stund. Det var det där med gångavstånd till akuten......... det var ju inte så bokstavligt jag menade.
Hon var verkligen inte stöddig och blev till och med inskjutsad på rummet på en säng. Ganska fort kom en sköterska/skötare och en läkare som inte såg ut att ha gått ut gymnasiet än. (Undra om det är ett tecken på att man blir äldre?) Läkaren fick instruktioner av skötaren (det var som sådan han presenterade sig i alla fall) och de satte en nål i armen på min lilla tjej. Hon tyckte att det var så otäckt. Vad gör man som mamma då? Ja, det finns inte så mycket mer att göra än att hålla handen, men man känner sig otillräcklig.

Det togs flera blodprov och det trycktes på magen. Men det var inte blindtarmen, som tur var. Hon fick nästan en hel påse dropp och då piggade hon på sig lite och vi fick åka hem. Men hon har inte velat äta och inte orkat gå till skolan mer på hela veckan. Och nu som det brukar vara som roligast. Men nu hinner hon i alla fall med några dagar innan skolavslutningen.

Majutmaningen - tredje veckan del 2

2010-05-30T22:41:00.003+02:00

Sitter här och myser med några Mors Dags-praliner. Mumsigt värre. Igår var vi på en liten tripp norrut i Dalarna för att hälsa på lilla O. Hon är också en liten pralin. Smulan var fashinerad av henne för hon var så liten och lät så mycket. Och så klappade hon lilla O på det mjuka, mjuka håret. När det sen var läggdags kom alla tankarna fram. Tänk vad mycket det rör sig i huvudet på en tvååring.

Tyvärr var det kallt som sjutton. 7 grader i slutet på maj. Nä, fy bubblan. Idag har det i alla fall bättrat på sig och det har gått att vara ute. Smulan och jag sådde ruccola, sockerärtor och solrosor. (Kallenina satt inne och läste, jag tror att jag också var sån i den åldern). Bäst var att vattna tyckte Smulan. Jag tycker nog att det ska bli bäst att äta ruccolan. Tänk, äntligen en god salladssort. Eller rättare sagt, kål. Så stod det i alla fall på fröpåsen. Gott är det i vilket fall.

Visst blev det en Smultron på strå till. Smulan måste ju också få en egen klänning att dansa i.

Samma tillvägagångssätt som på den förra smockklänningen och storleken är ca 98 skulle jag tro.

Det är fortfarande Använd det du har-utmaningen som gäller så det är ett tyg som legat till sig. Jag fick det från mamma när Kallenina var liten.

Tyvärr har den inte fått någon Mojebarns-namnlapp på ännu. Jag beställde nya för en månad sedan, men har fortfarande inte fått något leveransdatum. Det är lite trist.

Maj-utmaningen tredje veckan

2010-05-25T22:32:00.005+02:00

Sitter på ett hotellrum i Örebro. Är ute med jobbet igen. Denna gång på kompetensutveckling på Örebro Universitet. Det är alltid så kul att träffa alla kollegorna från hela Sverige. Nu i kväll var vi på grillbuffé på Stadsträdgården. Det var gott men inte riktigt i klass med priset.
Tyvärr spöregnar det också. Hoppas det blir bättre väder imorgon, för då ska vi till Campus Grythyttan. Det ska bli både intressant och förhoppningsvis gott.

En ny favorit har sett dagen ljus. Det är en klassiker, som har funnits länge. Alla har nog haft en någon gång. Och nu är de jättepopulära igen. Smockklänningen.
Även med den här kändes det att den har ett namn. Smultron på strå. Det är det jag tänker på när jag ser klänningen. Speciellt när jag ser klänningen på en liten bärarinna.

Tyget är inköpt på Rusta förra sommaren. Tänk att man kan hitta trevliga tyger på alla möjliga ställen. Jag var lite orolig för smocken, men det var lättare än jag trodde, så det blir fler. Här finns det en jättebra beskrivning.

Just denna klänning var en födelsedagspresent till lilla L. Hon blev mycket förtjust i den. Alltid lika kul när man åstakommer något uppskattat.

Ett inlägg i solnedgången

2010-05-21T22:22:00.005+02:00

Jag blir lika förundrad varje år. Den är så fantastiskt. Våren!
Först är allt brunt, kalt och kallt. Sen kommer den skira grönskan som växer så fort att det nästan syns. Det är bara att försöka hänga med och njuta så mycket det går.

Sommaren kom med besked. Helt plötsligt blev det varmt. Sen blev det kvavt. Sen blev det huvudvärk. Sen blev det åska, störtregn och översvämning. Då gick huvudvärken över. Skönt.

Veckan har varit som veckor brukar vara i slutet av terminen. Fiolkonsert, ennhetsdag med jobbet, vab, sakletardag för förskolebarn, bussresa med orkestern och kalas. En helt vanlig majvecka.

Men jag är så glad över att dessa äntligen inte behövs längre.

De blå fleecebyxorna med den broderade kaninen är ju puts väck och de gröna jag sydde har varit lite väl varma den sista veckan. Så pläden Irma blev till ytterligare ett par byxor. Den här gången blev det ingen broderad kanin, men en liten handbroderad naiv blomranka som lite pynt blev det i alla fall.

Dessa fick också ett par muddar i samma tyg som ger lite pös.

Maj-utmaningen - andra veckan

2010-05-16T22:03:00.003+02:00

Igår kom sommaren och vad passar bättre än en härlig sommarklänning.
Jag har inte sytt hela klänningen i maj utan den går under beteckningen färdigställt UFO.
Det var fullt upp med att få den lilla modellen att agera framför kameran. Hon vill helst stå bakom och titta i fönstret, på sig själv. Men med lite musik och en docka så blev det några danssteg.

Här står hon snällt still i några sekunder, så att man kan se skärpet. Det är fastsytt i ryggsömmen och snos sedan i kors runt magen och knyts sedan i ryggen igen.

Det här är det första plagg jag sytt där jag kännt att modellen har ett namn. Lilla ängeln!

Mönstret är inspirerat av en klänning från ett gammalt, gammalt möster i Allt om handarbete.

Tyget har jag faktiskt köpt på kvartersloppis.

Ärm- och kjolfåll är jag, som vanligt, piffat lite och sytt med en dekorsöm istället för vanlig raksöm.

Och här är de omtalade knapparna från NK. Jag blev nästan förvånad över hur bra de passade i färg, trots att jag inte hade någon provlapp med.

Jag avslutar med en väldigt suddig bild. Men det är en viktig bild. Idag har Kallenina hoppat för första gången. Det gick jättebra och hon var så lycklig efteråt. Synd bara att det är svårt att ta bra bilder uppifrån läktaren.

Svävande

2010-05-13T21:59:00.004+02:00

Vad är detta?

Ett parti plockepin?

Det är en vacker skulptur som Kallenina har gjort när fritis var på kommunens skaparverkstad.
Visst ser den otroligt lätt och svävande ut? Jag tycker att den är jättevacker.

Barnen fick välja mellan att arbeta med sugrör eller glasspinnar. De flesta valde glasspinnar. Några använde både och. Men Kallenina valde som enda elev att enbart bygga med sugrör. Jag tycker att hon gjorde ett mycket bra val.
Den är hopfogad med limpistol. Själv hade jag aldrig vågat låta henne använda en sådan. Risken för brännblåsor .......... men det gick givetvis hur bra som helst. Lite hade hon bränt sig, men det var ingen fara.

Majutmaningen - första veckan

2010-05-10T21:33:00.008+02:00

Då är man igång igen. Med Använd det du har-utmaningen. Och den här gången kommer jag nog till botten på tygskåpet - säkert. Men en liten bit i alla fall.

Smulan växer hela tiden och nu börjar det bli dags för ny säsong. Sandlådesäsong.......Och enligt mamma kan hon inte få nog med kläder.

Så det har sömmats på ett randig mjukisset i helgen.

Tyget är samma som beställningsmössan och mönstret är Meedom. Jag har börjat modifiera det mönstret lite, för jag tycker att tröja blir för kort och bred. Just det här med för kort är värst, jag gillar verkligen inte korta tröjor.

Byxorna fick resår både i midjan och bensluten. Då blir de lite pösiga, tufft.

Det var svårt at få till färgerna, på den här bilden syns de lite bättre. Jag valde att inte ha ärm- och midjemuddar och bara en liten mudd i samma tyg i halsen. Jag är fortfarande inte helt överens med min overlock när det gäller coversömmarna. Så jag tar varje chans att öva.

Idag har vi varit på fiolkonsert med Kallenina. Hon spelade solo för första gången på en riktig konsert. Sov du lilla videung. Tänk min lilla unge - spelar solo. Smulan tyckte det var jättebra för det är hennes favoritsång - "än so sova"- kallar hon den.

En okänd beställare

2010-05-08T21:04:00.003+02:00

Nja, det är väl lite att ta i.
Men jag har fått min första beställning från någon som jag inte känner själv. Jag känner beställarens mamma och har träffat henne en gång som hastigast.

Hon har sett andra mössor som jag sytt och beställde en till sin dotter. Och som våren har varit hittills så lär det behövas mössa länge till.
Jag fick fria händer med tygval och upptäckte då samma sak som jag läst i flera bloggar. Det blev väldigt pirrigt. Vad skulle beställaren tycka om mitt val. Själv är tycker jag givetvis att det är en fin och kul kombination, annars hade jag inte sytt den. Men tycker andra som jag.......... man vill ju verkligen att beställaren ska bli nöjd. Men hon fick se den på bild innan jag skickade den och gillade den, puh.

Smulan ställde upp som fotomodell och hade gärna själv velat ha mössan. Men hon har redan fyra stycken och denna var ju som sagt tingad.

Tyget har jag haft länge, men den kvalar inte in i Maj-utmaningen för den blev klar innan jag antog utmaningen. Men det finns annat som är på G till det.

Måste få skriva och berätta om en sak som gjorde mig förbluffad och stolt. Att Smulan har koll på antal "ett" och "två" visste jag. Hon är två fingrar gammal. Men idag räknade hon efterrättskålarna. Det var "en, tå, te, fuja" skålar! Inte illa för en tvååring.

Utmaningar

2010-05-05T12:42:00.007+02:00

Jag hoppade ju på Tokigt å Likt's Vårutmaning, där man skulle sy till sig själv. Det gick väl så där. En broderad vit-skjorta och en grönrutig tunika blev det. Inga nederdelar och inga accesoarer. Men det är inte hela världen. Jag hittade nya trevliga bloggar att följa, Singh till exempel.

Men nu så drar Beas barnslikheter igång en ny Använd det du har-utmaning. Jag har varit med två gånger innan och hänger på den här gången också. Idéer och material är det ingen brist på.

Hur det blir med utlottning, vet jag inte ännu, det beror lite på vad det blir av det hela.

Reglerna är som följer:

1. Vi använder enbart material vi har hemma (sytråd är det dispens på)

2. Vi försöker pyssla undan en sak varje vecka under majmånad.

3. Vi väljer själva om vi kan tänka oss att lotta ut något/några saker av det vi gjort på vår blogg mot att de tävlande tipsar om det utlottade hantverket på sin blogg. (Valfritt)

4. Vi lägger upp "Använd det du har" loggan på vår blogg så vi lätt ser vilka våra medpysslerskor är.

5. Meddela ditt deltagande till http://beasbarnslikheter.blogspot.com/
Där läggs det ut länkar till varje deltagare så man kan följa sina medpysslerskors projekt för tips, peppning och inspiration!

Skatteåterbäring och klassiker

2010-05-01T21:47:00.005+02:00

Har ni deklarerat ännu? Blir det någon skatteåterbäring?
Jag har hittat en annan typ av skatteåterbäring eller helt enkelt en skatt.

Jag gjorde en jobbtripp till Hallsberg i mitten av veckan och sen åkte Smulan på magsjuka. Nu vet jag inte om det har med vandra att göra, men något mer jobb blev det inte denna vecka.

Mellan blöjbytena när Smulan sov och tvättmaskinen snurrade så passade jag på att göra något jag tänkt göra länge. Jag städade bland mina mönstertidningar. Från början hade jag tänkt att kasta en hel del. Det behövs mer rum i bokhyllan i arbetsrummet. Inte kunde jag tänka mig att 15 år gamla mönster var så mycket att ha. Det började bra. Ett helt gäng gamla sticktidningar från andra hälften av 1980-talet rök på en gång. Det var en orgie i jätteaxlar och mohair.
Även de gamla Burdatidningarna kändes omoderna så de åkte till Röda Korset i hopp om att det finns någon som kan ha lite nytta av dem.

Men sen kom jag till Allt om Handarbete. Jag har prenumererat på den i flera år och fått massor av mammas gamla och så passar jag ju på att köpa på secondhand-butiker när jag kommer över. Det fanns något bra i vartenda nummer. Framför allt barnkläder. Och om man känner att det fortfarande känns fräscht efter 15 år så måste det helt enkelt vara en klassiker som håller i minst 15 år till. Vilken skattgömma. Många av modellerna är mycket bättre än det som finns i tidningen idag.

Ottobre har jag inte haft så länge, men mönstren känns som om de kommer att hålla ett bra tag.

Och nu är de allihop sorterade och uppställda i bokhyllan. Egentligen skulle jag vilja skapa en databas med alla bra mönster, men det skulle ta ett bra tag så det får vänta så länge. Nu har jag ju jättemånga nya syidéer att förverkliga.

Än har vi vinter kvar säger mor

2010-04-25T21:05:00.005+02:00

Var har veckan tagit vägen?

Jobb, jobb, jobb. Hann med en liten dagstripp till Stockholm också. Handlade på NK, jo jo minsann. Fyra stycken knappar på NK's tyg- och syavdelning. Nu blev ni allt imponerade va? Hi hi.

När vi kom tillbaks från fjällen så åkte alla vinterkläder in i maskinen och vidare in i skåp och lådor. Oj, vad lätt det där lät. Sanningen är att den processen faktiskt har tagit hela veckan. Men det kändes i alla fall alldeles för varmt med vinteroverall på Smulan. Men samtidigt var det ju ingen sommarvärme direkt. De ljusblå fleecebyxorna med den broderade kaninen är totalt försvunna. Undra om det är någon förälder som tagt fel på dagis? Det är ju svårt när alla barn har likadana kläder.....

Så förra söndagkvällen tog jag och sydde ett par fleecebyxor till henne. Det är rätt behändigt när man kan. För ett par enkla brallor tar ju inte lång stund att göra. Det var det vanliga basbyxmönstret från Meedom. Jag valde Form 1 för jag ville ha ett par hyfsat smidiga byxor att ha under galonisar. Det får inte bli för bysligt.

Det är en härlig grön färg på fleecen. Hos Lingon och Blåbär hade den kallats Dalagrön, vilket ju är rätt passande. Det är i alla fall så långt ifrån de vanliga köpbyxorna man kan komma.

Och under ett par smala fleecebyxor behövs tights. Dessa sydde jag för några veckor sedan. Jag är mäkta stolt över min mösterpassning. Det brukar inte höra till vanligheterna att jag får till den så bra. Men träning ger färdighet.

Även dessa är Meedom och båda tygerna kommer från mina tygänglar.

Smulan talade stolt om för sin dagmamma att mamma sytt båda byxorna. Hon försökte med att mamma sytt skorna också, hon tycker nog att om det är nytt så har mamma sytt det.

Ett syfritt inlägg

2010-04-19T21:26:00.002+02:00

Vi är nyss hemkomna från en skön och solig vecka i Sälen. Så detta inlägg är totalt syfritt. Ville bara visa några härliga fjällbilder.
Av sju dagar hade vi sol i sex dagar. Det är nog rekord.
Här är Kallenina ute och pumpar puckel med pappa.

Vi bodde mitt i backen i Lindvallen och Kallenina var först ut i backen på morgonen och sist in på kvällen. Då är det behändigt att hon kunde åka lite själv i hemmabacken. Jag och maken turades om att åka skidor och att aktivera Smulan. Hon fick pröva lite skidåkning på pappas gamla längdskidor, men är för liten för att kunna pröva att åka själv. Men transportbandslift var jättekul. Och "jämen" var givetvis på när hon var i backen.
Ruggigt praktiskt var det, att bo så centralt, när man har en tvååring med sig. Lätt att fixa mat och få Smulan att sova middag.

Här är vi högst upp på fjället. Redo för nya utmaningar. Några av dagarna bodde några kompisar och deras barn med oss. Deras tjejer tyckte att det var jättekul att åka "soffa" upp till toppen och sedan hälsa på snögubbarna.

Det är lite roligare skidåkning i Hundfjället och en av dagarna var vi bort dit och hälsade då på trollen i Trollskogen. En hit tyckte Smulan.

Vi var också iväg och badade på Experium. Det var en kul anläggning (fast hiskligt dyr).

Lilla O

2010-04-08T20:40:00.004+02:00

Min kära vän P, har fått en underbar liten dotter, lilla O. Jag har inte träffat henne ännu utan bara sett henne på bild. Det har varit för mycket baciller i omlopp här hemma och det vill man ju inte utsätta en sådan liten goding för.

Så istället har jag sytt, som den synörd man är. Det går ju inte att låta bli att ge hemsydda presenter. När vi var nere i Norrköping på sportlovet började jag på ett bebistäcke, tillsammans med min mamma. Som jag väl har nämnt någon gång förut så är Mojemormor en fantastisk kviltsömmerska.

Det skulle vara ett gulligt täcke utan att bli för puttenuttigt rosa. Det blev ett Nalle-täcke.

Vi utgick från en panel från Cranston Village med nallar och lapptäcksmönster i blått och rött med lite rosa och grönt. Och så nallar förstås.

Sedan gjordes en djupdykning bland tygerna. Röda, blå och med nallar på. Jag sydde på flera ramar, en av dem bestående av olika lappar.

Till baksida fick jag ett jätteskönt mjukt bomullstyg. Själva kviltningen drog jag mig för i flera dagar, jag var så rädd att det skulle bli dåligt. Men till slut tog jag mig i kragen och satte in täcket i maskinen. Eftersom det är ett så pass litet täcke så kviltade jag inte i alla sömmar, utan sydde konturer runt hjärtat och många av nallarna och så runt vissa av de raka sömmarna. Det blev bra. Jag hade inte behövt oroa mig.

Sist så sydde jag på en broderad lapp med namn och årtal, så att hon kommer ihåg när hon blir stor.

Täcket blev mycket uppskattat av hela lilla familjen. Det känns kul.

Skafferiräd

2010-04-06T22:17:00.003+02:00

Smulan måste växa ordentligt just nu, för hon är hungrig jämt. Och får hon ingen mat så hämtar hon den själv. I skafferiet, kylen eller till och med frysen. Stenkoll har hon dessutom. Hon vet precis var allt finns och vad som finns. Äpple är bäst, de ligger dessutom bra till nere i svalen. Och helst ska det vara "stora", det vill säga, inte i bitar utan helt, fast utan skal.

Godis har hon också fått smak för, hon är nog släkt med mig, sockerråtta. Men påskgodiset är slut, hon berättade för oss att allt i påskägget var borta, i hennes mun. Tur hon inte vet att storasyster sparat lite i sitt ägg.

Här gör hon en skafferiräd. Käckebröd är bytet den här gången. Och iförd sin nya knutmössa, hennes tredje. En av dem i röd velour, har jag aldrig bloggat om , upptäckte jag just. Det kanske kan bli ändring på det.
Jag är mycket förtjust i den här modellen, den är cool med sina flärpar.

Tyget är samma som i de randiga byxorna från januari, vilket Smulan noterade och precis som det tyget är mudden från tygängel G.

Glad Påsk!

2010-04-03T21:06:00.003+02:00

Många, många bloggar jag har läst den senaste veckan har önskat glad påsk med vackra bilder på blommor och hemgjorda gammeldags påskägg.

Det blev inga shabbade påskägg här, det mest uppskattade påskpyntet är dessa glada äggubbar. Vi gjorde dem tillsammans och Kallenina och Smulan gillar dem skarpt.

Ursköljda äggskal, lite jord och små, små frön (Smulan gillade dessa bäst) och sen färgpenna. Kallenina har haft huvudansvaret för vattningen och gått in ordentligt för det. Nu har fröna vuxit upp och blivit till vildvuxna kalufser.

Lägg märke till snön i bakgrunden. Vi har minst tre decimeter snö kvar i trädgården. Vårt område får alltid mest snö i stan och den ligger kvar längst.

Men till slut blir det vår här också.
Glad Påsk på er allihop!

Mina hjärtebarn

2010-03-29T22:19:00.003+02:00

Sitter på ett hotellrum utanför Märsta. Det är en tredagarskurs i projekthantering. Det är ett mycket stort projekt på gång via jobbet. En ny förbättrad variant av mitt datasystem ska byggas. Jag har haft turen att ha blivit tillfrågad om jag vill vara med från början. Det är kul och hedrande att vara med. Men lite svårt också. För att vi ska göra bästa möjliga ifrån oss så är vi nu ett gäng på kurs och drillas i PPS (Praktiskt ProjektStyrning).

Men tänk vad man saknar familjen när man är borta. Lilltjejen är bra i hals och öron nu och Kallenina ska bli av med gipset på torsdag. Det går framåt.

Smulan behöver kläder hela tiden. Tycker jag i alla fall. Så jag tog och sydde en tröja till henne

Det är det vanliga mönstret från Meedom. Men inga ärm- och midjemuddar. Jag vill gärna träna på cover stitch. Halsringningen fick en liten krage av samma tyg som ärmarna. Jag gillar att blanda olika tyg i kläderna, som här med ärmarna. Det kan tyckas lite trist med svart på en så liten tjej så jag passade på att träna på att sy applikationer. Det fanns ett hjärta kvar efter pösbyxorna.
Resten av tyget är från min tygängel G. Smulans reaktion? -'PÅ'. Japp den gick hem.

Jag måste ju givetvis visa en bild på Kalleninas gips. Tur att det inte var värre ändå.

Två beställningar

2010-03-26T21:30:00.007+01:00

En av mina arbetskamrater beställde två Fornminnes-t-shirts till julklapp åt sin pappa och sin bror. De gjorde stor succé. Hennes pappa hade sett den på utställningen och sagt flera gånger att han ville ha en sån. Till slut fick hon tala om att hon redan beställt en. Fast det är ju kul att veta redan i förväg att julklappen kommer att bli uppskattad.

Tyvärr så jag glömde ta kort på tröjorna och blogga om dem. Men nu beställde hon en till, till en kompis. Och då passade jag på att ta kort på den för att kunna visa den här.

Den är broderad på en svart tröja. Det passar jättebra tycker jag. Jag tog mörkgrå tråd till texten, för att den skulle synas. Den fick en av de nya namnlapparna också.

En annan arbetskamrat beställde också en t-shirt, en vit. Men givetvis glömde jag att ta kort på den innan hon fick den.

Igår var jag i Hallsberg på ett möte. De andra mötesdeltagarna åkte från Göteborg, Linköping och Karlstad. Vi beslöt att träffas i Hallsberg för det ligger mitt emellan. Alla hade en resväg på ca två och en halv timme. Det kändes så skönt att kunna komma i hem i god tid och äta middag med familjen och träffa tjejerna lite innan de skulle sova. Trots att jag varit borta över dagen.

Synd bara att det är sådana problem med tågen. Jag blev "bara" en halvtimme försenad, en det var tid som jag hade tillgodo så jag hann till mitt möte ändå. På stationen i Hallsberg sprang det runt en stressad stationsvärd och försökte lotsa människor till rätt tåg. De hade fått vänta i både en och två timmar. Och det snöade inte ens.

Bakslag och armbrott

2010-03-23T12:30:00.001+01:00

Var tog våren vägen? Här snöar det, igen. Vi fick två decimeter snö i söndags och nu kommer det ännu mer. Två av de tre bakslagen på våren. Hoppas det bara är ett kvar sen.

Nu känns det som om det här är mer en sjukblogg istället för en syblogg. Fast det är ju en syblogg med alla möjliga tankar och just nu upptas mina tankar mycket av sjukdom.........

I fredags efter fritids ville Kallenina ut och pröva sin nya cykel som hon fick i höstas. "Alla" andra ungar cyklade redan till skolan. Vägarna var rena så det var OK tyckte vi. Efter en kvart kom hon hem storgråtande. Hon hade givetvis råkat cykla på en hal fläck och ramlat med cyklen över sig. Armen hade fått sig en rejäl smäll. Men hon kunde röra på handen så hon fick gå och lägga sig och vila. Tyvärr var det inget bättre på lördagsmorgonen, så då åkte maken in med henne till akuten. De var båda välförsedda med böcker och tidningar. Vi har ju varit med förr. Det var tur det för de fick vänta i fyra timmar bara på att få komma till röntgen. En spricka i armbågen och gips i minst två veckor. Stackars Kallenina, hon missar sin älskade ridning. Som grädde på moset blev hon dessutom smittad av lillasyster och ligger hemma i feber.

Jag var hemma hela förra veckan med Smulan och då passade hon på att hjälpa mig med organisering av lite rutiga tyger. Varför ha dem i lådan när de kan ligga på govlet. då ser man dem ju mycket bättre.

Statusuppdatering på Smulan. Vid andra besöket på vårdcentralen, efter 10 dagars feber upptäckte en ny (staffett) läkare att den stackars lilla tjejen har öroninflamation. Och mot rådande praxis fick vi Kåvepenin till henne. Den smakar choklad står det på den, men Smulan gillar inte den sortens choklad. Förhoppningsvis bli hon frisk fort i alla fall.

Marsipanrosor och knalliga byxor

2010-03-18T16:00:00.002+01:00

Igår fyllde min lillunge Smulan två år. Det låter lite klyschigt, men tänk vad fort tiden går. Redan två år. Det var beställt "tååta" och "gass". Men den lilla tjejen har haft hög feber i sex dagar nu, så det fanns inte så mycket kalasork. Lite glass gick ner. Annars är det mest Kapten Kaos här hemma. Emellanåt är det full rulle och sen gråter hon efter sin älskade pappa, som är på jobbet. Men när han sen kommer hem så är hon arg på honom för att han varit borta. Stackars liten. Så mycket motstridiga känslor och så svårt att uttrycka dem.

Men det blir kalas så fort hon är bra igen. Och då blir det "tååta", med marsipanros. När vi var hos mormor och morfar så firade vi lite i förväg och på den tårtan fanns en marsipanros, som hon smällde i sig. Mums! Morfar hade nog gärna sett att de delat på den...... men dela finns inte i en tvåårings värld.

Smulans kompis L ska åka till Thailand med familjen i april. Där lyser solen starkt på små tjejer.

Det gav mig en idé. Förra året sydde jag ett par pösbyxor till Smulan i Carina Häggs tyg Bananas. Jag gjorde dem speciellt inför ett Lisebergsbesök då SMHI förutspådde stålande sol. Det blev det också och byxorna kom väldigt väl till pass. Inga röda små ben där inte.

Just de här pösbyxorna passar bra i ett stormönstrat tyg. Och det finns mer Carina Hägg-tyg i hyllorna. Smulan fick ett par med ceriserosa hjärtan på limgrön botten. De blev väl mottagna och här har modellen dem på sig vid en skafferiräd. Som tur var räckte den biten jag hade precis till ett par byxor.

Kompis L fick ett par med röda hjärtan på vit botten. Den här tygbiten är inköpt på den mycket saknade tygaffären Knallens tyger av MMM och är egentligen andrasortering. Biten kommer antagligen från början av ett tryck och hjärtana är bara gradvis ifyllda. Det ger en härlig effekt. Även L gillade sina byxor och klädde på sig dem på en gång.

Båda paren byxorna blev lite för långa, men i och med kantbandet längst ner så går det bra att vika upp dem utan att uppviket trillar ner hela tiden. Och sen är det ju så med småtjejer, att vips så är de inte för långa längre.

En award till lilla mig

2010-03-15T20:27:00.003+01:00

Jag har fått min första award!

CRocoFin har förärat mig med en Sunshine Award. Det känns jättekul att bli uppskattad ute i bloggvärlden. Tack!

Kriterierna för denna award är:

The Sunshine Blog Award is awarded to bloggers whose positivity and creativity inspires others in the blogworld.

The rules for accepting the award are:

1. Put the logo on your blog or within your post.
2. Pass the award to 12 bloggers.
3. Link the nominees within your post.
4. Let them know they recieved this award by commenting on their blog.
5. Share the love and link to the person from whom you recieved this award.

Vem ska man nominera?? Så många av mina favoriter har redan fått den en och två gånger.

Så jag väljer att göra som många andra. Jag ger awarden till ALLA sybloggare därute i cyberrymden.
Alla ni som verkar ha 48-timmarsdygn (fast det beror nog mest på organisation :-) och som jobbar, har barn och familj och syr härliga kläder och annat till stora och små, både egna och på beställning.
Men kanske framför allt vill jag ge den till alla er som jobbar, har barn och familj och lyckas hitta en stund här och där att lägga framför symaskinen och sy härliga kläder och annat till stora och små.

Vi har alla kärleken till sömnad gemensam.

Har ni tänkt på att det finns folk som säger att de har tråkigt på kvällarna och inte vet vad de ska göra annat än att sitta med händerna i kors framför TV'n? Stackars dem. Själv har jag räknat ut att jag har idéer och projekt som räcker de närmsta 40 åren. Det känns rätt bra.

Andra ut i Vårutmaningen, första ut hos Mojeform

2010-03-09T21:21:00.004+01:00

Förra veckan hade vi sportlov. Eller rättare sagt maken och tjejerna hade sportlov. Själv jobbade jag, men kunde i alla fall vara ledig i slutet av veckan. Då åkte vi och hälsade på mormor och morfar i Norrköping. Det blev ett besök fullt med djurmöten. En råbock i mormors trädgård var spännande, den hade horn. Kisse Zack fick finna sig i att bli dresserad - 'Thack, tomma'!. En tur till Kolmårdens djupark bjöd på elefanter, noshörningar, gorillor, delfiner, tigrar och snöleoparder och ett strålande väder. Kallenina gillar delfinerna bäst. Smulan var inte speciellt imponerad av dem. För mycket färgade vattenfall och gos med delfinerna och för lite action för hennes smak. Då var elefanterna mycket bättre, de åt äpple och kissade. Facinerande, när man är två år.

Ett nytt plagg i Tokigt å Likt's vårutmaning har tagit form. Det är dessutom det första plagg som fått Mojeformlapp.

Jag är ju väldigt förtjust i tunikor, speciellt rutiga sådana. Den här går bra ihop med svarta byxor.

Tyget är från mamma och samma som jag tidigare gjort både en sjal och de vida sommarbyxorna.

Nytt mönster denna gång, från Allt om Handarbete nr 1 2010. Jag gillar skorstenskragen, är ju tokig i polokragar också. Men manchetterna var en förfärlligt pill med. Jag kunde bara inte få till det som det stod i sömnadsbeskrivningen. Och just den modellen gick inte att zooma in på hemsidan. Så jag gjorde en egen variant och de blev så bra så.

Fler namnlappar

2010-03-02T11:05:00.002+01:00

Jag har funderat på nya namnlappar ett tag nu. Det är inte alls så att jag vill byta ut Mojebarn. Bara komplettera med nya lappar att sätta på vuxenkläder och inredningsdetaljer.

Moje är fortfarande den fasta punkten, så klart!

De nya "vuxenlapparna" heter MOJEFORM. Svarta med silvergrå text. Jag är ju lite insnöad på svart och grått.

Upprepning av söm och förra inlägget

2010-02-23T20:02:00.005+01:00

VAB igen. Kalleninas tur denna gång. Stackarn, hon är inte van vid att vara sjuk. Hon har alltid varit ett ovanligt friskt barn. Men denna vinter. Det måste vara vädret. All denna kyla gör att alla sitter inne och byter virus och baciller med varandra. Vi hann med en VAB-vända förra veckan också.
Det var upprepningen av förra inlägget.

Jag är i alla fall glad att jag inte försökt åka tåg de senaste dagarna. Jag har kollegor från olika delar av landet som fastnad på tågstationer lite här och var. Trist.

Fast det är synd också. Det var meningen att mamma och jag skulle varit på Syfestivalen. Jag har aldrig varit på den och hade sett fram mot att åka. Men så kom sjukdom och väder emellan.

Upprepning av söm då?

Overlocken och jag blev osams. Eller om det var jag och klänningen som skulle sys.

Det var meningen att det skulle bli en kortärmad tunika/klänning från Allt om Handarbete. Sen tänkte jag mig svarta tunna broderier på. Jag gillar kombinationen lejongult och svart. Sån är jag. Tyget kommer från en av mina tygänglar.

Men det blev ingen klänning. Allt blev fel. Jag sydde infodringen mot avigsidan istället för rätsidan. Lyckades rädda det rätt bra, men körde då en nål rakt i overlockkniven. Sedan var det infodringen igen. Sydde ner den i axelsömmen. Sen gick nålen av. Det var helt enkelt inte meningen att bli något.

Sen gick jag runt i en vecka och tittade snett på både klänningen och maskinen. Inget alls blev sytt. Det kändes som om jag inte kunde börja på ytterligare något nytt, med det här ufo't liggande. Som om det någonsing hindrat mig tidgare. Samtidigt drog jag mig väldigt för att fortsätta med denna klänning. Resultatet skulle ju i alla fall inte bli bra.

Till slut tog jag i alla fall ett beslut som jag är lite stolt över. Istället för att gå runt och älta den där klänningen, så bestämde jag mig för att inte fortsätta alls. I vanliga fall hade jag proppat in den i ett skåp för att "sy klart senare". Men icke. Jag har inte slängt den såklart, men det är är helt säkert att det aldrig blir en klänning. Det är rätt mycket tyg det handlar om och det kommer att bli en tröja, så småningom.

Men det känndes faktiskt lite som att en tyngd lättade från axlarna, att ta beslutet. Trevlig känsla.

Februari - värsta VAB-månaden

2010-02-13T21:14:00.003+01:00

Så stod det i alla fall kvällspressen i veckan. Vi började ju februari med VAB för febrig Smulan. I natt blev vi lite oroliga att hon skulle behöva tillbringa även början av nästa vecka hemma. Summan blev tre pjamasar, fyra handdukar, ett lakan och ett påslakan. Det kunde varit värre. Men värst var det för Smulan förstås, hon har aldrig kräkts förut i hela sitt liv, inte ens som bebis. Men klockan sju på morgonen var allt som vanligt och frukost krävdes högljutt.

Vinter och VAB betyder rinniga näsor. Och en rinnig näsa kräver en paperssnäsduk. Och en pappersnäsduk kräver ett näsduksfodral för att inte bli skrynkliga och läbbiga att använda. Det är ju inte förrän efter användning de ska bli läbbiga.

Jag sydde ett litet gäng näsduksfodral till vår julutställning, men har inte visat dem i bloggen. Här syns de till tillsammans med några burkhättor och Kalleninas glasunderlägg. Och några vackra sladdar i bakgrunden.

Fotbollskille

2010-02-09T20:31:00.005+01:00

En pojke i vår bekantskapskrets, lille E, fyllde tre år häromsistens. Jag som inga pojkar har vet inte riktigt vad en liten kille vill ha. Men hans stora idol, storebror T ska bli fotbollsproffs, så något med en fotboll passade nog bra tänkte jag.

Fleecemössor har jag sytt många, både till mina egna barn och till andra. Det är en jättebra modell. Den sitter bra över öronen och åker oftast inte upp så mycket.

Det finns mycket kvar av pläden Irma så det tyget fick det bli. En broderad fotboll och så blev det jättetufft. Fleecen är inte så tjock så det är en jättebra mössa att ha under hjälmen.

Men så fort E fått den så norpade lillasyster L den och skulle ha den på sig. Trevligt att den blev uppskattad.

En ny utmaning

2010-02-04T09:38:00.004+01:00

Sitter hemma med en febrig Smulan. Eller rättare sagt, idag är dagen man ska vara hemma efter att febern har försvunnit. Hon är vild och röjer just nu runt i garderoben i hallen, iförd galonisar, huva till en overall, gummistövlar och vantar. Dessutom försöker hon klä på sig den vanliga overallen. Det går så där bra. Så det kommer ilskna illvrål från hallen med jämna mellanrum.
Hon saknar sin dagmamma och sina kompisar där. Jag är alldeles för tråkig för henne. Dessutom fick hon inte glass till frukost. Då står inte mamma högt i kurs.

Ute snöar det som sjutton. Det är knappt jag ser ut till vägen.

Vad kul att förra inlägget hittades av så många. Kajsa med bloggen Carpe Diem och den nystartade bloggen Korstygnsarkivet hittade min skjorta och la upp en bild på den där.

Jag kan verkligen rekomendera att titta in i Korstygnsarkivet. Där finns redan massor av mönster, länkar och inspiration.

Jag har antagit en ny utmaning i vår. Den involverar givetvis sömnad.

á Yeliqa med bloggen Tokigt å Likt har utmanat alla sybloggare och andra att lägga lite tid och tyg på sig själva och skapa en Vårkollektion.

Man väljer ut 2-3 färger man sedan syr/stickar/virkar plagg som man trivs i, tex 2 överdelar och 2 underdelar som matchar varandra. Klänningar går också bra. Allt behöver inte vara hemmagjort, utan det går bra att blanda med nyinköpta kläder eller kläder man redan har för att få en helhet. Lägg gärna till accessoarer som pricken över i.

Nu har Smulan somnat och jag kan fortsätta.

Jag tänkte köra på svart/vit/grå bas. Inte så otippat när det gäller mig, jag älskar svart. Som tilläggsfärg blir det nog lila. Grönt kanske.

Det första plagget i utmaningen får i alla fall bli skjortan med den lila broderade texten.

Min nya hobby - Hur svårt kan det va?

2010-01-30T22:12:00.009+01:00

Undra just om det inte är dags att byta inriktning på bloggen. Vad säger ni? Vill ni läsa lite om bilar istället?

Min käre make håller på och hjälper en kompis att bygga en folkvagnsmotor. Det ska bli en med lite mer drag än i orginalet. Men det tar lite tid med att porta toppar, slipa in ventiler och momentdra skruvar och muttrar... och den tiden tillbringas ute i det kalla garaget. Japp, det har ju blivit kallt igen. Jag får nog ta och sy lite mer fleecekläder för att avhjälpa det.

Han behövde lite experthjälp så jag ryckte in, och såg till att det blev lite gjort. På så sätt kunde det gå lite snabbare och han skulle slippa stå där ute och frysa och istället vara inne hos oss och mysa framför brasan i tv-rummet.

Jag menar, hur svårt kan det va? Det var inte svårare än att sy i ett blixtlås.

När det gäller skjortan, så var det mycket svårare än jag trodde att det skulle vara och det tog mycket längre tid. Jag har sytt mycket korsstygn i min dagar. Mest tavlor och kuddar, men hur många korsstyngstavlor kan man ha?

Mönstret kommer från den häftiga boken Korstygn på nytt av Annika Huett. Man behöver ju inte bara sy bonader. Det går ju bra att pigga upp sina kläder med ett klassiskt ordspråk.

En vit skjorta inhandlades. Jag behövde en i alla fall. Det blir en del skjorta och kavaj i mitt jobb.

Sen tråcklade jag på stramalj. Att dekorera kläder med korsstygn är något jag funderat på i många år, men just det här med stramaljen har jag dragit mig för, fråga inte varför, men det har verkat bökigt. Och det var det, lite i alla fall. Det är svårare att hamna rätt med nålen när man ska igenom två lager.

Jag valde lila brodertrådar och då använde jag mig givetvis av tråd från gömmorna. Jag blandade färgerna för att lätta upp det hela lite. Den är ju gjord med glimten i ögat.

Tänk att vara föredragande på ett möte och när man vänder sig om för att skriva på witheborden så............ hi, hi.

En trend är bruten

2010-01-27T22:30:00.004+01:00

Är det någon som undrar var den otäcka kylan tog vägen? Det vet jag. Dagen efter att jag sytt dessa fleecebyxor till Smulan blev det genast lite mindre kallt.

De här byxorna gjorde att jag bröt trenden att bara sy av tyg jag redan haft i gömmorna. När jag var på IKEA i början av december köpte jag fleecepläden Irma, för det modesta priset 13 kr. De sålde ut dem. Men 130 x 170 cm fleece för 13 kr! Det är ju strålande. Det var med dessa byxor i tankarna jag köpte den. Ett par tunna fleecebyxor över ett par tights under overallen är toppen, så inte lilla tjejen fryser. Det är en av de saker jag oroar mig för mycket. Att barnen ska frysa när de är ute. Men inte med fleecebyxor.

Jag använde det vanliga Meedom-mönstret, fast Form 2 den här gången. De fick även en lite broderad kanin på ena byxbenet. De blev lite roligare då. Smulan gillade kaninen. Och så gillar hon ju när mamma syr åt henne. Kul.

Fleece behöver ju inte nödvändigtvis fållas, men en liten dekorsöm med tvillingnålen piggar upp.

Premiär och varm återvinning

2010-01-24T20:27:00.003+01:00

Idag är det premiär. Jag inviger vårt nya trådlösa nätverk, med att blogga samtidigt som jag lägger Kapten Kaos. Vi har läst 'Boh' och sjungit 'ssss' (Sov du lilla videung). Nu ligger hon och vrider sig som vanligt i sängen men det börjar gå i slow motion nu och snart sover hon nog. Om kanske 10 minuter.
I vanliga fall brukar jag virka eller brodera när jag lägger henne, men idag fick datorn följa med i stället.

En bok är inte att tänka på, då somnar jag betydligt fortare än vad hon gör.
Jag som brukade läsa minst en bok i veckan förut. Det var länge sedan nu jag läste en roman. Men det där går ju upp och ner. Och faktiskt så läser jag ju Harry Potter för Kallenina. Vi är inne på fyran, Den flammande bägaren. Tänk vad bra de böckerna är. Ännu bättre än filmerna, det händer ju så mycker mer. Mina favoriter är nog trädgårdstomtarna och trollkarlen Ashley som envisas med att gå omkring i ett blommigt damnattlinne på campingen på världsmästerskapen i Quiddich. Bara för att han inhandlat det själv i en mugglarbutik.

Den här mugglarmamman har ägnat sig åt återvinning på hög nivå. Ända sedan jag fick boken Baby Cool i min hand har jag haft planer på att sy en klänning är Smulan av en lammullströja.

Nu blev det två lammullströjor. Det var två gamla svarta tröjor som börjat tunna ur lite vid armbågarna och ludda sig i ärmmuddarna. Eftersom det var damstorlek (i boken har de nog använt en herrtröja) så gick det år två stycken och jag fick trixa lite och dela framstycket på mitten. Mitt på sitter en rund ficka och den har ett blixtlås i ryggen. Kantbanden är gjorda av min kära hemfärgade lakansväv.

Smulan blev helt till sig när vi skulle göra en klänning till henne och hon var noga med att flera gånger tala om att det var till henne. Hon var också noga med att berätta för dagmamman att det var hennes mamma som gjort klänningen. Vad gullig hon är.

Muddbyxor utan mudd eller trägen vinner

2010-01-18T12:21:00.003+01:00

Träna, träna, träna. Det är vad man måste göra för att bli bättre. Det är i alla fall vad jag försöker få Kallenina att förstå, vare sig det gäller gångertabellen, Sing Star, ridning, teckning eller fiol.
Man kan inte saker första gången man gör dem. Inte nödvändigtvis tionde gången heller.

Fast jag vet ju vart det där kommer ifrån. Jag är precis likadan. Vill kunna och vill att det ska bli jättesnyggt utan att träna många gånger.

Ta det här med cover stich. Min overlockmaskin är även en coverstichmaskin. Tror ni jag utnyttjar det ordentligt? Nej, det känns nog inte så i alla fall. Jag har många ursäkter. Bland annat är det sååå jobbigt att koppla om och trä om maskinen, det är svårt se var man syr eftersom man syr från ovansidan och tygkanten är på undersidan och så blir sömmen inte snyggt utan vågig. Ja, ni hör. En massa dumma bortförklaringar. Man är nog lite lat helt enkelt. Men det ska det bli ändring på. Det är bara att sätta sig ner och först och främst läsa manualen en gång till och att testa och försöka vara noggran. När man har gjort det tillräckligt många gånger och sett till att ta lärdom så har man lärt sig och det blir bra.

Smulan, eller Kapten Kaos, som hon mest är för tillfället, behöver ju nya byxor. Jag dök i tyglådan från G och hittade ett stycke blårandigt, lite tjockare mjuk och gosig trikå. Klippte ut efter vanliga muddbyxmönstret och sydde. Och tänk, helt plötsligt kunde jag koppla och trä om maskinen utantill. Jag har helt enkelt gjort det tillräckligt många gånger. Sen ansträngde jag mig ordentligt för att inte dra för mycket i byxbenen. Och det blev riktigt bra. Heja mig!

Jobba, jobba, jobba, äta lunch

2010-01-14T12:45:00.001+01:00

Jag sitter på jobbet och är osocial och äter lättlunch vid datorn. Man får vara det någon gång emellanåt.

Ute är det kallt, så kallt. I morse snöade det dessutom när jag kom till jobbstaden, tunna, torra snöflingor. Alla träd är helt täckta med rimfrost. Det är vackert, bara man slipper gå ut och frysa om fötterna. Men på yr.no säger de att det ska bli varmare framåt lördag. Vi får väl hoppas på det. Efter fyra veckor med som varmast -13 börjar vintern förlora sin tjusning. Jag kommer säkert att gnälla senare i vinter när all snö töat bort och det bara regnar.............

Det är årsredovisningstider och bråda dagar. Alla vill få ut siffror ur mitt datasystem. Så jag är kedjad vid skrivbordet i mitt grå, grå kontorsrum just nu. Jag har fått låna jättefina väggqviltar av min mamma som lyser upp rummet lite och för att muntra upp mig ändå mer har jag pimpat min anslagstavla.
Det var en helt vanlig anslagstavla med säckväv och furulister och den hade verkligen sett bättre dagar. Jag målade listen gul och sydde ihop några Green Gate-inspirerade tyger, de flesta från Rusta faktiskt, som jag spännde fast över säckväven. Bara sånt jag hade hemma. Återvinning är grejen liksom.

För att muntra upp mig ändå lite mer lyssnar jag på en kul låt. Jag hade inte hört den här förut men så fick jag ett tips om den från en kollega som också är ett utflyttat Kolmårdstroll.

Muddbyxans lov

2010-01-07T23:32:00.003+01:00

Årets första plagg har kommit ur symaskinen och jag sjunger muddbyxans lov. Alla Smulans byxor har helt plötsligt börjat bli för korta. Jag drog en repa på stan för att kolla om det fanns några byxor på rean. Men när man går där och tittar och ett par helt vanliga mjukbyxor kostar 70 kr - på rea. Då tänker i alla fall jag att det är bättre att knåpa ihop några par själv. Det är ju inte så att det fattas tyg. Och fort går det att sy dem också, bara man sätter sig ner.

Jag har ju som sport att se vad jag kan få ut av de tygbitar jag har och här hade jag ett svart ribbat trikåtyg som fick en stadig gröngrå mudd. Att den är gröngrå syns visst inte riktigt på bilden. Jag trodde att det skulle bli bättre att fota ute i dagsljus, men har mer att lära om kamerainställning och snö.

Båda tygerna kommer från lådorna jag fick från G i våras.

Byxorna behövde en tröja också och den här har en lustig historia. (Och mysko färg på fotot, i verkligheten är den vackert lila och rosa).

Bland tygerna från G så fanns det ett färdigtillklippt tröjframstycke i ett lila tyg med rosa elefanter på och tillklippta rosa muddar. Mitt vanliga tröjmönster från Meedom & Meedom passade in på tröjframstycket med lagom marginal. Sen så fanns det ett lila pikétyg som jag fick ut ett bakstycke och ärmar av. På med muddarna och tröjan var färdig. Vilken lycka! Det var verkligen meningen att det skulle bli en tröja av elefanterna, förr eller senare.

Nytt år - nya löften

2010-01-01T22:22:00.005+01:00

God fortsättning på det nya året allihop!

Nyårsafton förlöpte lungt och stilla. Kallenina fyller år på nyårsafton och då drar vi inte ut på nåra partaj utan vi håller oss hemma och äter tårta. Hon hade bestämt sig för att hålla sig vaken till tolvslaget. Det gick och hon skålade med oss i apelsinjuice, men det var lite svårt, timmarna kändes långa frampå kvällen.

Jag börjar det nya året med att tacka och visa presenter och julklappar som har förfärdigats av andra och som jag nyligen fått.

Igår förmiddags gjorde jag något jag inte trodde om mig själv för några månader sedan. Jag var ute och klev i snödrivor med min nya kompis. Fotostativet alltså. Jag fick två böcker om digitalfotografering i julklapp av maken som gärna uppmuntrar mitt nyfunna intresse att ta bättre bilder. Författaren sätter stativet främst av alla fototillbehör och jag har redan förstått varför. Det är helt oumbärligt för att få skarpa bilder. Jag är säker på att min morfar hade blivit jätteglad om han vetat hur mycket nytta jag kommer att ha av fotostativet jag fått efter honom.

Det är ett av mina nyårslöften, att lära mig ta bättre bilder.

Den här jättesöta tomten har jag fått av G. Visst är han gullig där han sitter och myser vid granen (som har fått snö på sig igen efter stormen). Tack snälla G, för den mysiga tomten! Han var en tacksam modell för han är ju bra påpälsad för en liten tur i drivan, hi, hi.

Det här är det andra hantverksalstret och det fick jag av min mamma. Hon har sytt ett jättegosigt rufsetäcke i flanell. Vårt vardagsrum värms främst med braskamin och då är det skönt att ha en varm pläd att krypa in under. Här har Kallenina virat in sig och myser vid brasan. Tack mamma! Det är även skönt att sova en liten lur under, det har vi redan testat.

Sen har jag ett tack till. Jag fick en jättefin klädd anteckningsbok av M. Tyvärr har jag inget foto på den för tillfället. Tack M! Hoppas du läser det här. Den kommer att bli min nya Sy-bok. Det är ytterligare ett nyårslöfte till mig själv. Att försöka bli mer organiserad och samla alla syidéer i en och samma bok istället för på otaliga små lappar som bara kommer bort.

Julaftons morgon...

2009-12-25T22:12:00.007+01:00

Så här mysigt hade vi det på julaftons morgon. Tur att jag passade på att ta kort innan Smulan välte ut ett glas mjölk och la lite rödbetssallad på duken.

jag ska köpa mig en gran...
Det höll vi på att få göra. Det var ju meningen att Kallenina skulle få ha den lilla granen jag hade med på utställningen på jobbet. Men den gillade inte att den fick vänta ute över natt tills städningen var klar. På morgonen efter att vi tagit in den så rasade alla, verkligen alla, barr av. Den måste blivit helt chockad. Då fick hon ta en liten så kallad "dikesgran" som jag haft i en burk i hallen. Den fick ingen ljusslinga, men väl småkulor och klockor och en ängel i toppen. Sen hamnade den uppe på skrivbordet istället för på golvet. Rätt bra när man har en klåfingrig lillasyster.

Istappar hänger ner från taken........
Kvällen före julafton var maken ute och tog det här fina kortet på utegranen. Det lyser upp så mysigt under snön. Den snön har blåst all världens väg nu, det är storm ute för tillfället.

Tomten jag vill ha en riktig jul, en sån som man har när man är liten. Jag vet att du inte gör mig besviken.
Ingen blev besviken. Båda ungarna gillade granen. Den fick inte så mycket pynt som vanligt i år och inget glitter i småbarnshöjd. Smulan har lite svårt att hålla sig ifrån att hjälpa till att flytta pyntet till nya grenar.
Och tomten var här. Det syns väl på pakethögen? Och då är inte alla ditlagda ännu.

Idag har det bara slappats. En julklappsfilm och en liten promenad till ett hus i grannskapet som satsar hårt på ljusdekorationer ute. Det är kul att se på. Tyvärr så somnade Smulan i vagnen innan vi kom fram. Men det kan ju bli fler promenader.

En riktigt God fortsättning önskar jag er alla!

Julförberedelser

2009-12-21T16:16:00.003+01:00

Nu har vi fått in granen och den tinar långsamt i väntan på att kläs. I år är den högre är någonsin, ca tre meter. Japp, vi har högt i tak i tv-rummet. Maken har åkt iväg för att införskaffa en ljusslinga till. Vi kom på att det var dags att uppgradera belysningen i år. Bild på konstverket kommer när den är färdigklädd. Det brukar ta sina modiga timmar. Tur att man har egen skog när man har rum som kräver den granstorleken.

Kallenina ska få en egen gran på sitt rum i år. Hon får den granen jag hade med på jobbet. Gissa om hon är spänd på att få klä den. Största problemet är var den ska stå. Ett träd, även om det är litet tar upp rätt mycket plats i ett vanligt rum. Framför garderoben, byrån eller skrivbordet. Vi får se.

Den passar väl inte i granen, men väl inne på Kalleninas rum efter jul. Vimpeln som jag sydde av bitar som blev över när jag sydde julstrumporna. Hoppas bara att den inte är för gulligt blommig och pastellig för henne.

Utställning

2009-12-14T09:36:00.010+01:00

I fredags hade vi Vernissage på vår utställning, som även pågår hela denna vecka. Inte bara kollegor är välkomna, utan alla som har vägarna förbi Markan på regementsområdet i Falun är välkomna att titta in. Huset vi håller till i är gammalt och det ger en trevlig bakgrund till våra alster med vinklar och vrår.
Golven lutar också, men nu har jag vant mig vid det och behöver inte äta åksjuketabletter längre.

Julstrumporna gör sig jättebra på trappräcket.

För att få riktig julstämning så tog jag med en gran att visa upp julgranspyntet på bästa sätt. Det filtfigurer i alla möjliga former och några "vanliga" sydda grisar och hjärtan. Notera den vackert julröda brandsläckaren brevid granen.

Även Kallenina var med på ett hörn. Hon har gjort dessa urgulliga glasunderlägg. Hon sparar ihop till ett handkonsolspel (gissa vilket?)och hoppades på kunder. Det syns väl att det är svampen i Nintendos Super Mario. Hog gjorde serier om fyra stycken. En röd, en gul, en grön och en blå. Jag har sett sådana på etsy.com så de passar att ha med tycker jag.

Här är ett smakprov på mina kollegors konst. Det är A som har gjort denna vackra serie. Lägg märke till de röda pluttarna. Konsten var populär bland besökarna.

Här är ett gäng av Y's tavlor.

En vacker tavla i grönt, även den målad av Y.

Allt som allt ställde de ut cirka 70 tavlor, alla jättefina.

Jag älskar ju rutigt, så rutiga hjärtan har jag sytt rätt många.

Alla våra besökare var mycket imponerade av hur kreativa vi är. Kul!

Tänk vad tiden går

2009-12-06T21:24:00.007+01:00

Tiden bara springer förbi. Idag kom jag på att det tidgare i veckan var ettårs-jubileum på bloggen. Och så har besökarantalet gått över 2000. Det är jättekul. Tänk att ni läser det jag skriver.

Jag önskar som vanligt att jag var mer frekvent med uppdateringar av bloggen, men det är svårt. Min ursäkt just nu är att jag prioriterat själva syendet den tid som funnits. Veckan har bestått av jobb, jobb, jobb, fiolkonsert, IKEA-besök, handla, ridlektionsskjutsning, laga mat, röja bland leksaker (då känner man sig som Sisyfos) och sova lite i soffan. Då vill det till att man tar alla chanser till att sy.

På fredag och en vecka framåt kommer vi att ha konstutställning/julförsäljning på jobbet. Vi är ett gäng tjejer visar upp våra respektive konstnärliga uttrycksformer och ger våra arbetskamrater möjligheten att ge bort handgjorda julklappar.

Det är lite pirrigt att visa upp det man åstakommer vid symaskinen på jobbet. Själv tycker jag att det är fina grejor, men vad tycker de andra? Duger det?

Bland annat har jag gjort ett gäng små söta julstrumpor och jag fortsätter i samma anda som förra månaden, med "Använd det du har". Allt material är från mina gömmor, inget är nyköpt. De är fodrade och vändsydda, så att man slipper synliga sömmar.

Jag slår ett litet slag för att inte allt behöver vara rött och grönt till jul. Julen kan vara härligt pastellig och blommig också.

Femte projektet i Novemberutmaningen

2009-11-27T20:26:00.005+01:00

Trots bristen på snö så är det snart jul. På söndag är det första advent och tidigare i veckan blev jag klar med ljusstakarna i fönstren. Det är världsrekord för mig. Annars så brukar ljusstakarna inte komma på plats förrän på kvällen första advent. Men jag visste att jag antagligen skulle vara trött idag efter att ha varit ute på tjänsteresa i veckan. Att gå upp kvart över fyra är ingen hit........Det är inte så glamoröst att vara ute på kurser och konferenser som det låter.

Och i år har jag till och med fått ett ryck och sytt julgardiner till köket. Av ett rödrutigt tyg som jag köpte när Kallenina var liten, för det skulle ju givetvis vara ett projekt som platsade i utmaningen.

Köksfönstret ligger rakt i väster och det är härligt med kvällsolen i köket. Visst, nu är det mest bara mörkt hela tiden, men andra delar av året badar köket i ljus. Härligt. För att få in så mycket ljus som möjligt så vill jag inte ha långa gardiner som skymmer fönstren utan bara korta kappor.

Innan gardinerna kom på plats så putsades fönstren, utsidan fixade maken för en månad sedan, och så rensade jag upp lite bland krukväxterna. Efter det var jag mycket nöjd med mig själv.

Som ni ser tillhör jag den halvan av befolkningen som har en Nusnäs-ljustake. Men de är så fina. Det tyckte Smulan också. -Fnt, sa hon om alla ljusstakarna. Nu är det väldigt viktigt för henne att de tänds på kvällarna.

När jag skulle fota så blev det inte bra alls först. Eftersom det var så mörkt så blev det mest skakigt och suddigt. Jag svor för mig själv och blev lite sur på att jag inte är bättre på att ta bilder. Men du kom maken med tipset att använda ett fotostöd. Jag fick ett sånt och annan kringutrustning efter min morfar för länge sedan. Att jag inte tänkt på det.

Och tänk, det passade med vår lilla digitalkamera. Tydligen så har all fotoutrustning samma standard. Helt otroligt.

När jag fick kameran att vara still så lekte jag lite med alla de där funktionerna man aldrig använder annars. Bilden blev fin i svartvitt också.

Fjärde projektet i novemberutmaningen

2009-11-23T08:40:00.005+01:00

Jag har svårt att bestämma mig för om ungarna har kläser så det räcker eller inte. Ofta så känns det inte så. Men när jag sen ska lägga in tvätt i skåpen så ser det ut att finnas mer än nog.
Men lite nya kläder är alltid kul och uppiggande, eller hur?
Kallenina har alltid tagit på sig det jag lagt fran och alltid blivit glad när jag sytt eller köpt kläder åt henne. Smulan har redan börjat visa sig mycket bestämd gällande klädval. Klänning ska det helst vara.

Den här gången blev det en enkel randig tröja till Kallenina. Den är sydd av en stuvbit lite tjockare trikå från Rosa Huset. En rätt nyinköpt bit faktiskt, den ha bara legat till sig i lådan sedan i våras.

Möstret är från Allt om Handarbete. Som vanligt blev den ganska generös i halslinningen. Nästa gång ringar jag den lite mindre och sätter nog i en liten mudd, det blir snyggare. Men ärmarna räckte till, annars är det ju vanligt att AoH's mönster har mycket snålt tilltagna ärmar.

Tredje projektet i Använd vad du har-utmaningen

2009-11-17T19:37:00.004+01:00

Jag fortsätter på samma tema som förra veckan.

Fast den här gången fick kurbitsen hamna på på framsidan. Jag reser en del i jobbet och det är kul att kunna visa varifrån man kommer. Sen så är jag väldigt förtjust i och nöjd med den här kurbitsen. Den funkar ju på allt.

Kurbitsen är broderad på en färdigköpt (sedan tidigare så klart) t-shirt. Även denna, precis som fornminneströjorna, är från Biltema. Det här är en tightfit-variant. Om jag skulle sy t-shirten också så skulle det nog aldrig bli klart........... Och tänk om man broderat framstycket och sen, hemska tanke, blir inte tröjan bra. Inte så kul.

Smulan är äntligen gipsfri. I söndags började hon tröttna ur rejält på att bara sitta så hon ställde sig mot soffbordet för att kunna flytta runt ljusstakar och annat kul. Efter en stund vände hon på sig och såg ut att vilja förflytta sig. Jag tog hennes händer och hon tog några steg. Lyckan var fullkomlig när hon kom på att hon kunde gå igen. En timme senare sprang hon med gåvagnen och försökte klättra upp på en stol. Idag lyckades vi få en tid på ortopeden och gipset togs bort. Ännu mer lycka för Smulan när hon kunde klättra upp i soffan igen. Och mer oro för mamman. Tjejen har blivit ännu vildare än förut.

Andra projektet i Använd det du har-utmaningen

2009-11-09T20:04:00.006+01:00

Den här idén har jag gått och grunnat på sedan i våras. Ända sedan jag stygnsatte pastellkursbitsen, närmare bestämt. Det är ju broderier på allt möjligt så jag tyckte att en broderad kappa skulle vara festligt.

Jag hade redan en grå kappa. Det är en klassisk kappa, men jag har tröttnat lite på den, så den passade bra att testpimpa. Det är ju också ett jättebra återvinningsprojekt. Lite kallt just nu, men det blir väl vår någon gång.

Smulan har tyvärr fått nytt gips. Hon ville inte stödja på benet så doktorn tyckte att det var bäst med mer gips. Fast den här gången är det bara underbenet som är gipsat. Kallenina berättade att gipset är lila. Smulan hade fått välja färg på gipset själv och då var det tydligen lila som var finast. Jag har inte sett det själv för jag är på kurs med jobbet och sitter på ett hotell i Stockholm.

Det känns inte så kul att inte vara hemma.

Jag tog mig en liten tur till butiken koffert som ligger runt hörnet på hotellet. Där har de så mycket trevliga saker och de har börjat ta fram julsakerna. Nu blir jag få lite julkänsla.

Första veckans första projekt klart

2009-11-06T12:08:00.005+01:00

Ja, första projektet klart och färdigt. Det är en flickmössa till Smulan, lika som Linas mössa, men utan kurbitsen denna gång. Smulan har ju redan en kurbitsmössa.

Den har legat tillklippt ett tag, men nu passade jag på att göra färdigt den. Det är ju bättre att den får vänta på våren i färdigt skick än som en liten hög vid symaskinen.

Även den här är sydd av återvunna lakan. Fast den här gången fuskade jag lite och använde färdigt kantband - som jag redan hade. På andra sidan är förutom hjärtgirlangen även namnet broderat.

Även denna gång fick en nalle agera fotomodell. Öronen gör visst att mössn ser jättebred ut. Livemodellen sover skönt i sin vagn efter en promenad i gråvädret. Igår fick vi flera centimeter snö och idag regnar alltihop bort.

Smulan är nu gipsfri. Det trillade helt enkelt av i förrgår kväll. Hon for runt som ett litet yrväder på golvet och eftersom benet blivit lite smalare så gled det av. När vi sedan var på besök hos ortopeden så konstaterade de att benet läkt. Doktorn tryckte och drog i Smulans ben, men hon rörde inte en min. Vilken duktig liten tjej.
Så nu väntar vi bara på att hon ska våga börja använda benet, men det dröjer nog inte så länge.

Hur rutigt kan det bli?

2009-11-02T21:07:00.004+01:00

Här hade jag gärna visat en bild på det första alstret i "Använd vad du har"-utmaningen. Det hade ju varit lite roligt att få något klart redan första dagen. Men jag hann inte, klockan blev för mycket igår och det var viktiga möten på jobbet idag.

Men så fort jag skrivit färdigt här så ska jag styra kosan mot symaskinen. Sen får vi väl se vad resultatet blir.

Men jag har fortfarande lite gamla saker att blogga om.

Åh nej, inte mer rutigt. Jodå, rutigt kan det aldrig bli för mycket av.

En sjal med tofsar. Tyget är samma som de rutiga byxorna och garnet från Panduro. Mönstret är från septembernumret av Allt om Handarbete. Men det är så enkelt att det går lika bra utan mönster. Jag är en sjalmänniska och gillar dem lika mycket som tunikor och vida byxor. Nu när jag skriver ner det så ser jag att alla dessa plagg har en sak gemensamt. De svänger lite när man rör sig och de är bekväma. Jag är alltså bekväm av mig.

Jag fick just veta att Tiimari i vårt köpcentrum ska lägga ner. Undrar varför?? Det kan säkert bero på de ruskigt höga hyrorna affärerna där får betala. Annars blev de kanske jätterädda för en ljus- och servettkonkurrent som ska öppna här i stan. (IKEA kommer till stan, jippi). Men det blir först om tre år.

Lite synd är det att de har utförsäljning nu. Jag som är med i utmaningen hela november. Räknas det om man skickar Kallenina att handla, hi, hi?

Ny tidning

2009-10-31T22:00:00.005+01:00

Det har slagits rekord här på bloggen. I torsdags hade jag 17 stycken besökare. Jättekul!

Fornminnena har kommit fram till sin beställare och de var jättenöjda. Kul, för det är ju lite pirrigt när man syr till andra än den allra närmaste familjen. De måste ju ta emot ens alster och se glada ut. Fast jag måste säga att min familj brukar bli uppriktigt glada när jag presentar dem med hemknåpade kläder och prylar.

När det gäller mönstertidningar och sy-, virk-, stick- och pysselböcker är jag absolut hagalen. Nya mönster och nya idéer. Det är väl underbart?

Egentligen skulle jag komma långt med bara Sy till småbarnen, men att hålla en ny tidning i sin hand, vända sidorna, titta på modellerna och fundera på vilket av mina egna tyger som skulle passa. Det är så kul. Jag älskar att planera nya projekt. Ofta köper jag både mönstertidningar och -böcker på second hand, det är snällare mot plånboken och många, många mönster står sig ju i många år.

Men helt nytt är allra roligast. Och har det då dessutom en liten extraknorr så blir det ännu roligare.

Därför blev jag så glad när jag för någon månad sedan fick den här tidningen från G, som köpte den till mig under en semesterresa. Knippie är en holländsk mönstertidning som funnits i många år.

Massor av trevliga mönster till barn, med en liten knorr på.

Den här klänningen, blusen och kjolen fastnade jag direkt för och ska försöka få ihop några plagg till Kallenina.

Den är visserligen på holländska, men jag tror att jag är så pass syvan att jag kan undvika att sy ihop gylfen med västen. Sen finns ju Google Translate. Jag har precis "hittat" det och är imponerad. Visst en del ord blir fel, men man får ju ett hum om det handlar om.

En tävling

2009-10-31T21:11:00.003+01:00

Jag brukar inte vara med i så många bloggtävlingar, men nu har Lisa på Furutorp en tävling med härliga kroppsprodukter och då kunde jag ju inte låta bli att vara med.

Kolla även hennes fina plastmattor. Jag har siktat in mig på en sådan.

Fornminne x 2

2009-10-29T22:08:00.005+01:00

Tack alla som hört av sig och lämnat kommentarer om Smulan. Hon mår mycket bättre redan och gipset tas bort i slutet på nästa vecka.
Hon har blivit rätt mobil och har kommit fram till att det bästa sättet att ta sig fram är på rumpan, skjutandes benet framför sig. Det går extra bra när hon är arg. Och det är hon ganska ofta för det är så irriterande att inte kunna springa runt som vanligt.

Det här är egentligen min första beställning. Jag fick den före kursbitsmössan, och nu är den äntligen klar och ivägskickad. Det känns jättebra.

Det är mammas kompis och en av mina tygänglar, G och hennes man som gillade mammas Fornminnetröja och också ville ha sådana.

Som ett led i beställningen skickade jag iväg dem till Biltema. Varför då?? Jo, jag har kommit på att Biltemas t-shirtar funkar bra att brodera på. De är lite tjockare än bas-t-shirtarna på modekejdorna, finns i tre bra färger, finns i många storlekar, finns även i en tajtare variant med lite lycra och så är de mycket prisvärda.

Den här gången kom jag också på att det blir finare att använda svart undertråd till den svarta kringlan och texten. Det kan tyckas självklart, men jag har inte tänkt på det förrän nu. Men bättre sent än aldrig, heter det ju.

Gillade ni Wallander med Kenneth Branagh? Det gjorde jag. Dels var den bra filmad och så var den ju på engelska (utom alla namn, det gillade jag verkligen). Ja och, tänker ni.

Bilden tar en stund att brodera och maskinen behöver lite passning. Men den väsnas lite när den broderar och därför var det jättebra att det fanns text. Jag tog med symaskinen ut till TV'n och broderade medan jag såg på Wallander.

Inga stygn den här gången...

2009-10-26T22:19:00.004+01:00

som tur var

Jag har ju lovat att blogga mer regelbundet. Men igen kom det något emellan. Den här gången lite värre än mycket jobb.

I fredags trillade Smulan på dagis, så illa att det blev till att åka till akuten i grannstaden.

Efter sex timmars väntan, undersökningar, röntgen och gipsning fick vi äntligen åka hem med en ledsen, trött och hungrig tjej. Att det ska ta sån tid!

Spricka i underbenet. Hon har antagligen snubblat och satt sig på benet. Ganska vanligt enligt doktorn. Gips i två-tre veckor. Så nu bär vi runt på henne hela tiden, det är rätt tungt. Men hon har redan börjat försöka förflytta sig när hon sitter på golvet, så snart är hon nog rätt mobil.

När jag fick veta att jag skulle bli tvungen att jobba i grannstaden så sa jag mest på skämt, att om det händer något på dagis så har jag i alla fall nära att möta upp på akuten. Den lustigheten fick jag ju äta upp.

På bilden har hon faktiskt hemsydda kläder. Jag sydde dessa till Kallenina när overlocken var precis ny och jag var väldigt grön på att sy i mjuktyger. De kom väl till pass nu, när det behövs byxor utan mudd och kläder som det inte gör något om de blir lite kladdiga. Hon kan ju inte sitta i sin vanliga stol och äta, utan får sitta i knä eller i sin vagn och då blir det mer sulligt.